Innan jobbet ...

Knallblå himmel och lagom kallt.
Stranden alldeles öde.

Det är fyra år sedan jag första gången promenerade här vid havet, men aldrig har jag sett stranden större än idag, ja, man kunde nästan tro att det vore ebb och flod så där som i Frankrike eller England!

Vid den rosa pilen går vi sommartid i och badar.
Det är en aningen krånglig klippa att ta sig nerför och än värre är det när man ska upp - i alla fall om man inte tillhör elitgymnasternas skara - och det gör man inte.

Nu .., idag, verkar allt så mycket lägre.



Vi hittar ännu en död fågel ..., en tordmule.
Man undrar ju vad det är som händer ..?


Nu syns klipphällarna lite bättre.
Längst till höger, på toppen, lägger vi badhanddukarna och så är själva badklippan lite längre ner .., med som en avsats där man kan försöka balansera sig ner i vattnet.

Men idag blir det inget bad.

Och när harry har sprungit och hoppat och skuttat och lekt med den där fågelvingen som han hittar precis varenda gång - (oh, det är förstås hans domäner eller vad han tror är hans domäner och han vet på pricken var pinnar och vingar ligger och hittar dem bums!) - sätter jag mig på stentrappan, tar en kopp kaffe med mig och lyssnar till det ljufva ljudet av grävmaskinen hos grannen närmast vägen.

Nu ska där byggas ett sommarhus på den hitre delen av deras tomt.

"Ja, snart ska där sprängas i berget, dom har varit hos oss och mätat och kollat så vårt hus inte har några sprickor ...", berättar grannen Nilsson en bit bort.

Ojdå.
Det blir spännande och säkerligen massor av hammarslag som accompanjerar herr Stare i vår.

Det gäller att tänka positivt.
Absolut.