Mitt första år som ensamseglare blev en dyrbar historia.
Tre rotfyllningar hann jag med och till slut fick det bli ett banklån för att klara av det hela.
"Det är för att du skär tänder, du pressar helt enkelt sönder gamla fyllningar och så blir det som det blir ...", förklarade tandläkaren.
Och att jag skar tänder så till den milda grad, det berodde naturligtvis på att jag var så förfärligt orolig .., dels för min ekonomi, och så var det ju mamma som blev allt mera dement, ja, det var mycket som spelade in.
Och varför berättar jag detta just nu?
Jo, för att dagens fönster kommer från Bohuslän och när jag har läst fönsterfångerskans rader, då tänker jag - återigen - på detta med att kropp & själ verkligen hör ihop.
Så här skriver hon:
"Hej Elisabet!
I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.
I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.
Förhistorien till detta är att jag efter att min man dog i sommar, bet ihop tänderna så hårt på nätterna att det blev en irritation vid tandroten.
Senare utvecklade det sig till en bakterieinfektion från den vanliga floran i munnen.
Jag tänkte det själv, och tandläkaren bekräftade att det är troligt att orsaken är sämre immunförsvar som följd av min reaktion efter att jag förlorade min man.
Man kunde försökt rotfyllning, men jag fick höra att det var stor risk för att tanden måste dras ut senare i alla fall. Jag bestämde mig därför för att dra ut den med en gång eftersom det var tanden näst längst bak - jag har också en visdomstand bakom på den sidan.
Och så slapp jag smärtan och den långvariga processen med rotfyllningen.
Billigare blev det ju också.
Men det är ju naturligtvis inte så roligt att vara tvungen att dra ut tänder, allra helst när ens mamma som är 81 år har alla tänderna i behåll!
När det hela var över, var jag dock otroligt lättad,och jag såg ut genom detta fina fönstret med sol utanför!
Skickar fönstret till fönstersamlingen!
Många hälsningar från Monica i Lysekil."
Fin fönsterbild med väldigt vackert ljus!
SvaraRaderaOm tandläkarbesök tycker jag inte.
Usch ja, känner igen det där med tandgnissling. Vilket vackert fönster!
SvaraRaderaHej, jag känner väl igen det med oro och tändernas sönderfall. 1990-1992 när sonen fått 2 dödsdomar och vi åkte mellan sjukhus i Umeå, Uppsala och Huddinge så lagade jag en trasig tand på alla ovanstående orter. Min dåvarande fästman (numera äkta make) fick jättemycket hål i sina tänder när sonen hade sina avstötningar. Nu när sonen är ganska frisk så har vi själva inga problem med vår tandhälsa, så nog hör kropp och själ samman.
SvaraRaderaKram från kusinen