Annat som man minns ...

Sockerbullarna.

Sextital.

Allt var annorlunda.

Inte en enda pizzeria fanns så långt ögat kunde skåda, ville man äta kinamat fick man vackert bege sig till just Kina .., och taco - det ordet fanns i alla fall inte i Västerbottens inland -!

Ingen frysbox hade vi, däremot ett hyr-frysfack på Konsum.
I Konsums undre värld, med spiraltrappa ner till ett enormt frostigt landskap ..., där förvarades älgköttet som pappa kommit hem med.

Middagarna bestod av kokt eller stekt älgkött, hare, tjäder och fisk - mest sik - eller röding som mamma fått från morbror Olaf i Dikanäs.
Och av älgköttet maldes färs som mamma gjorde köttbullar av.
"Älgköttbullar" - godare fanns väl inte -!

Innan vi hade egen frys, ägnade mamma timmar åt att konservera det kokta köttet och på rader i matkällaren stod sedan glasburkar med prydliga etiketter.

Pommes Frites var ett främmande ord.

Sommartid levde vi nästan på tjockfil, sån där fil som släpper från skeden, ja, så där så den blev alldeles blank! I filet smulades tunnbröd ner och så hade vi rökt sidfläsk som tilltugg.

Iskalla vintermorgnar brukade pappa koka kornmjölsgröt som åts med med mjölk och lingonsylt.

Kaffet (oftast Löfbergs Lila) kokades i kaffepanna med visselsignal (ett litet svart lock, mer som en stor fingerborg, som placerades över pipen) som ljöd när det var dags att dra pannan från plattan!

I min tidiga barndom maldes kaffebönorna i en röd kaffekvarn.
Precis på pricken kan jag komma ihåg ljudet och sättet hur pappa höll i kvarnen.

På Karlssons Livs köptes kaffet som lösa bönor som hälldes i en mycket större kvarn.
Det ljudet - knaper-knaperljudet när bönorna krossas - sitter också fastgjutet i mitt minne!

Här finns en hel drös med kvarglömda ljud!!

Och vem minns inte Sveriges Bilradio med C-G Hammarlund?
Kommer ni ihåg signaturmelodin med bilen som inte ville starta ...?

Tidningsutbudet var tämligen begränsat.
Pappa -trogen socialdemokrat - läste Aftonbladet och så fanns förstås hemtidningen, Norra Västerbotten.


Annons från norran ... 1967.
Och tänka sig, Gunilla af Halmstad skulle komma till Bygdsiljum!

Så småningom kom andra tidningar in i vårt hem ..., "Det Bästa" som mamma tyckte var så intressant .,. och Lektyr och Fib Aktuellt, som pappa studerade med stor glädje. Särskilt mittuppslaget.

Själv prenumererade jag på Lilla Fridolf, medan storasytrarna läste Vecko Revyn med Ricky Nelson på omslaget.

Hos tant Alfrida som hade bageri i hörnan av Ringvägen - Prästvägen, kunde man köpa godis som förvarades i liggande glasburkar ..,. sega sockerbitar och kolaremmar var mina favoriter!
Hos Alfrida fanns även sockerbullar som var himmelskt goda!
Stora, runda bullar fyllda med vaniljkräm och med socker på utsidan!


Mjölkflaskorna.
I kökslådan fanns massor av små plastlock som passade precis.

Inte långt från mitt föräldrahem, låg mejeriet, en stor röd tegelbyggnad.
Mjölken köptes nämligen i hämtare (precis en sån hade vi!) med lock .., och först senare kom bruna glasflaskor med en slags tunt, tunt aluminiumlock (?) som man kan kunde släta ut med fingret och där var olika färg på locken, beroende på vilken sort som fanns i flaskan.

Minimjölk hade ingen hört talas om!

Allt sånt tänkte jag på, nu, när jag var ute på morgonpromenad med harry!

Och du .., vad kommer du ihåg?

Vill du, så berätta gärna!'

Hemifrånvännen säger ...

"Hej Elisabet!

Jag läste med behållning och intresse ditt blogginlägg om svunna tider.

Förmodligen hade vi en likadan kaffekvarn som ni, den var och är (för vi har den kvar) röd och fyrkantig med en svart skål ovanpå som man fyllde med kaffebönor.
Jag kan precis som du gör - höra ljudet och se pappa när han sitter med med kvarnen mellan knäna och vevar.

Hos den äkta hälften hade dom en grön dito med ett annat utseende, den har vi också kvar.
Dom står "sida vid sida" på gardinhyllan i köket och minner om det som varit.

Där står också några bruna flaskor av den sort du visade i ditt inlägg.
Om jag minns rätt så var kapsylen blå för fil, silver för mjölk och röd för grädde."