Om att leva i nuet ...

Att längta är min bästa gren.

Bilden ovanför visar hur jag kryssade i varje dag fram till semestern med Emma.


Men det började sommaren 2003, min första som ensamseglare.
Båttur till ön Grinda i Stockholms skärgård - Emma, Emil och jag själv -.
Vi bodde i hyrd liten stuga och Emma fick ha hand om nyckeln och sprang ideligen fram och åter och låste och låste-upp dörren.
Mer behövs inte ibland.


Sommaren därpå ny tur till samma ö.
Nu bodde vi i en länga.
Roligast av allt var att se gårdskarlen rensa avloppsrör.
Och så förstås att kolla in när dasstunnorna tömdes!
Nej, just det .., allt som fastnar i minnet behöver inte vara storslaget.


Tredje sommaren bodde vi på vandrarhem i Stockholms stad .., på båten Gustaf av Klint.
Emil höll koll så att inte "peraterna" skulle komma ombord på båten.
Oj, så spännande!


Sommaren 2006.
Nu har jag fått bättre ekonomi .., den här sommaren har vi bott först på vandrarhem i Helsingborg, tagit tåget över till Helsingör och därefter besökt Bakkens Tivoli.
Någon månad senare åker Emma och jag själv till Kreta.
Bara vi två.
En vecka är vi tillsammans och vi är med på sardellfestivalen och går vilse i stan .., ser en hund som bor på ett tak och nästan jämt badar vi.


Sommaren 2007.
Nu är det Emils tur att följa mormor .. vi tar flyget till Samos, men först en övernattning i syndiga kvarter i Köpenhamn.
Kent från Småland gör oss sällskap.


Och Emil ringer med ojämna mellanrum hem och får höra hur det har gått för AIK.
Sånt är viktigt.


Vi hyr moppe och åker runt ön ..., dyker .., vurpar med moppen .., badar i små vikar.
Det är som paradiset.


Men det är väldigt viktigt att ringa hem och prata med pappa.
Dagen när vi ska återvända till Sverige, säger Emil att han vet precis vad han ska göra, ja, det första av allt, när vi är i Stockholm.

"Då ska jag krama mamma!" säger han mjukt leende.


Och vi hinner knappt uppför trapporna på Centralen förrän han upptäcker vem som står där och han k a s t a r sig i famnen på den där älsklingsmamman!


Sommaren 2008.
Då åker Emma och jag själv till grekiska ön Kefalonia.
Två veckor .., hur ska det gå?
Jotack, det går hur bra som helst!
Vi hyr moppe och susar runt ön .., åker på fyra båtturer - heldagsturer - .., prövar nya maträtter .., ja, det är bara så helt underbart!
Emma vågar hoppa från taket på båten och efter stor tvekan hoppar även hennes mormor.
Och varje kväll simmar jag en kvart rakt ut i havet och Emma hänger med och mitt i allt simmandet frågar hon sin mormor hur det gick till när världen skapades?


Och vi blir bekanta med min kollega "Anna".
Frukost och lunch fixar vi själva.
Toast, grekisk sallad, youghurt med flytande honung.


På en båttur träffar vi Maria Young som är från Norrbotten men visar sig bo i Sheffield, och hennes man Don (står leende till höger på bilden) är också med.

Vi äter lunch tillsammans och jag fångar hennes vänstra hand på bild.


På kvällarna, innan vi går ut och äter, spelar vi plump.
Hon som är mormor vinner tretton gånger på raken.
Och nä, hon är inte den som lägger sig frivilligt ...
"Emma funderar över given", står som rubrik på bilden.


Flera månader senare får jag ett sms.
Och mormorshjärtat blir varmt.


Och ikväll när pv kom hem, hade han skrivit ut biljetterna inför nästa äventyr, det i september då Emma och jag ska flyga till London och vara tillsammans i fyra hela dagar.

Vilken lycka!

Och nej, man kan tycka att detta sannerligen inte är att leva i nuet, men man kan leva i flera dimensioner .., i det som har varit (och hur ofta tänker jag inte på dom där resorna!!), på det som är .., och det som ska komma.

Skulle det där sista inte bli av .., man kan ju drabbas av vad som helst, så har jag i alla fall haft förväntansglädjen inom mig m å n a d e r i förväg!

Det var väl dit jag ville komma.

Egentligen.