I hemtidningen läser jag om Sonja Långdahl i Arjeplog, som har avlidit i en ålder av 73 år.
Minnesraderna är helt klart skrivet av någon med glimten i ögat och som ser på Sonja med värme.
Jag ler för mig själv när jag läser raderna.
Särskilt dom som handlar om städningen och fostrandet av barnbarnen.
Så här står det, bland annat:
"Då inledde hon sin bana inom städyrket, först på Hotell Silverhatten och sedan på sjukstugan där hon också var städledare.
Just städningen var något av en livsstil och inom familjen blev hon skämtsamt kallad för städledaren. Hon fick också en och annan gliring för sitt klorin. Det universella medlet för städning.
För Sonja Långdahl var Bergnäsviken och bostaden som blev fritidshus den oas det mesta kretsade kring. Fisket och bärplockningen och påsken som stor familjehögtid då alla träffades och gjorde skoterutflykter.
Hon var fackordförande i Kommunal under några år, medlem i Lottakåren och aktiv i BIAK och PRO. Hon gillade dans och skötte serveringen på Silverlogen under många år. Hon värnade om kapellet i Bergnäsviken (Norra Bergnäs) och tog strid för det.
Men mest värnade hon om familjen med de två barnen, de åtta barnbarnen och de tre barnbarnsbarnen. Hon hade ett humör som barnen döpte till Knilsa-humöret. Hon sade till och hon hade principer. Hon försökte sig också på konststycket att fostra sina barnbarn.
Sonja Långdahls vandring längs milslånga stigar mot hjortronmyrarna vid Arvasmassivet är över. Hon sörjes närmast av maken Karl-Henrik och barnen Greger och Ellinor med familjer."
Men tack Elisabet! Jag visste inte att hon var död. Visst - vi var samtidigt på Silverhatten. Hon städade då - en man kunde lita på. Minns att hon var bestämd.
SvaraRadera"Solveig - Långt borta och nära"
PS Svar på ditt mail: Jag skulle säga att han är enastående och han skulle säga att jag är envis - tror jag.
Lef och må!
Lifeblog: att hon kanske var bestämd .., jo, det förstår man nog när ma läser att hon försökte med "konststycket att uppfostra barnbarnen" ,-)
SvaraRadera