Elisabet

Tjuvlyssnat ...

Och så sitter jag återigen (nej, inte på handlarns trapp och gråter så övergivet ...) i backen i den där svarta hopfällbarala stolen och har solen rakt mot ansiktet.

Det är varmt och skönt ute.
Småbarn skrattar och pratar .., någon har krångel med pjäxorna .., en räddningsskoter kommer körande nerför backen med en kvinna som sitter baktill.

Människor tittar upp.
Människor återgår till sitt.
Människor dricker Bacardi Breeze mitt på dagen.

Intill mig sitter ett sällskap ungdomar och pratar högt.
Mest pratar dom om gårdagskvällen och om hon Eva som inte har nån kropp och har lockigt hår.
"Fy faaan!" säger en killarna.
Och det pratas fotboll .., kvällens match mot Kroatien analyseras i förväg - vem spelar på vilken plats - och jodå, det är nog okej, det ska nog bli bra.
En av pojkarna är från Degerfors och känner Olof Mellberg, fotbollsspelaren.

En bit ifrån kämpar en ung kille med skyddväst på ryggen, för att ta sig till liftkön.
Ungdomarna intill mig skrattar rått .., viskskrattar ..," hahaha ., vilken en!" säger dom och pojken hör inget av deras prat, ändå får jag ont i hjärtat och har god lust att putta omkull alla dom här kaxiga typerna så där så dom ligger med benen i vädret allesammans.

Men det gör jag förstås inte.

Jag har gjort det en gång tidigare - på pågatåget mellan Ystad och Malmö - då till synes urtuffa tjejer som hela tiden spottade (i väntan på tåget) pratade så illa om en fjärde flicka som inte var där och till slut sa jag till dem att ..."tänk, om jag hade varit den flickans mamma och ni har suttit här och spytt galla över henne .., över hennes utseende och att hon är så blyg, hur skulle det ha varit?!"

Inte det minsta brydde dom sig, dom bara glodde tillbaka på den där galna kärringen som väl var jag och tyckte att jag skulle sköta mitt.

Så den här gången sitter jag tyst och lyssnar förstrött, allt medan jag läser om prinsessan Madeleines känslor för sitt syskonbarn.

Att tidningarna o r k a r hitta på alla vinklingar på detta med den lilla prinsessan, övergår mitt förstånd.

Det är som om dom har tappat all sans och vett!

Och nu är jag hemma i stugan och bakar kanalbullar och sträcka 2, 3 och 4 har varit ute och tränat och åkt ett par mil och Josefine har vallat om i vallaboden (hon fick det gratis! det var nog hennes charm som åstadkom det ...) och nu är det eftermiddag den tredje lediga dagen och tulpanerna här på bordet är snart utslagna.

Ungefär så.