Efteråt ...

I rabatten har vårblommorna nu dykt upp.
Det hände så där tjopp, bara!

.., när vi kommit hem efter hästtitten, har dimman lättat.

Och plötsligt är det varmt ute och gräsmattan som mest har liknat en hjortronmyr - förutom hjortronen - har plötsligt torkat upp!

Medan pv tar ner det som en gång var tänkt att bli en hundgård, räfsar jag bort pinnar, kvistar, bark .., och näver, som är riktigt seg och stark!

Är det någon som kommer ihåg dom raderna och från vilken bok dom kommer?
Min mamma läste den boken nästan dagligen för mig och jag läste den för mina barn.

Och vi tar kaffe ute på altanen och jag planterar vårblommor i stora trätunnan, men har ändå lyckats hålla mig på mattan - det har inte blivit något överdåd - och i vår tänker jag vänta tills i maj med dom riktiga sommarblommorna.

Det är alltså tanken.

Vid sjutiden är jag totalt färdig och känner mig så tom i hjärtat .,. så jag går och lägger mig på gästsängen, den där AP har sovt natten mot idag .., jag ligger ihopkurad och försöker känna om doften av henne finns kvar, men det gör den inte och harry hoppar också upp och efter en stund ansluter pElle och det blir trångt på sängen och pv kommer och frågar vad som har hänt .., ja, han har letat efter mig i sängkammaren.

Men ingenting har hänt.

Det är väl bara den där tröttheten som sköljer över en.

Och glädjen över att ha haft en dotter på besök.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Jo, säkert är det så.