Elisabet

"Hallå, hallå ...!"

I flera veckor har mitt högra knä krånglat.

Allt började med att jag en kväll råkade vrida knäet lite olyckligt och sedan blev det bara värre och värre.

Veckan innan jag åkte på semester, var jag nästan låghalt på jobbet.

Knäet var straaaamt och det gjorde djävulskt ont att böja och sträcka ut.

I Sälen blev det ännu värre.

Under stafettvasedagen gick jag med skidstavar som stöd.

Att åka till akuten för en sån sak, nä, det gör jag inte, däremot ringde jag till Hässleholms sjukhus och bad om att få en telefontid med den danske läkaren som satte in min knäprotes.

Inte för att ett telefonsamtal skulle råda bot på eländet, men kanske skulle jag få en liten "hint" om vad som möjligen felades, eller skulle jag själv kunna göra nånting för att få det hela på rätt köl?

Det var den 28:e februari som jag ringde ortopedmottagningen.
Jag förväntade mig absolut inte att få ett samtal samma dag, men kanske, kanske någon gång under veckan.

När vi kom hem igen till landet Halland, låg i postlådan ett brev från ortopedmottagningen i Hässleholm, med följande text:

"Tid är reserverad onsdagen den 28:e mars för telefonkontakt med doktor Sören Toksvig- Larsen. Ni kommer att bli uppringd under eftermiddagen."

Det kan man kalla för snabba ryck.

Eller inte.