söndag 22 april 2012

Litet eller långt brev från harry ...


Hej, det är jag - harry - som skriver till er!
(Matte tvär-tog bilden .., det blev lite suddigt, säger hon.)

Igår var jag med om nånting hemskt.
Först åkte jag bil med husse; vi åkte utomlands, till Småland, till husses storebror Tommy.
Där bor även Tommys hund Mylta och jag gillar Mylta jättemycket, vi har lekt tillsammans sedan vi var småvalpar och igår började vi busa nästan på en gång och lekte i flera timmar!

Mylta bor i ett rött hus, det ser ut som hos Emil i Lönneberga, och det var där, på gården, som det hände: jag gjorde mig illa i pungen!

Egentligen vet jag inte vad som hände .., om det var Mylta som nafsade mig så det tog så illa, eller om det var taggtråden vid stängslet, det som grannen rår om .. men i alla fall blev det två fula sår (sa husse) i just pungen.
Det gjorde ganska ont, så jag gick in och lade mig på en gång .., ja, jag ville inte längre leka med Mylta.


När vi kom hem ringde matte till djursjukhuset i Slöinge (i Slöinge brukar matte köpa bröd) och vi fick komma dit på en gång och sen fick vi vänta jätte-jättelänge, för där var en liten foxterrier som hade blivit svårt biten av två andra terrier (cairn terrier, sa matte) och den hunden opererades länge och i väntrummet satt vi, tillsammans med en katt i en bur och kattens matte.

Det är den matten ni ser på bilden. 

Vid niotiden blev det min tur.
En sjukvårdare stoppade nåt i min rumpa - en termometer, sa hon - och då skrek jag högt, det var det värsta jag varit med om!!

Sen kom nån som kallade sig för veterinär och då blev det ännu värre; då hissades jag upp på ett svart bord och veterinären tvättade rent och sa att det inte gick att sy, det var som två hål .., som ett V och man såg rakt in i testikeln, sa hon ..., och så rakade hon mig vid pungen också (äckligt!) och jag darrrrade och nästan klättrade upp på husse!
Och hon drog bort lite skinn .., ååå, det var hemskt!
Innan vi fick åka hem, fick jag två sprutor och då skrek jag jättemycket igen!!
"Men harry, skärp dig!" sa matte.
Husse, han är mycket snällare och gullade med mig och sa ..."lille vän .., stå stilla nu!"
Ja, och nu måste jag äta medicin i två veckor!

 Från vännen Bert Bodin i Luleå kommer här (se ovan ) tröst till harry ...

När vi var där inne, då började matte fråga veterinären om hon trivdes med sitt jobb - så där på en skala ett till tio - och veterinären sa att hon älskade sitt arbete och nej, hennes föräldrar var inte veterinärer, utan dom flesta i hennes släkt hade varit konditorer ("konditorer!" sa matte häpet ..) och hon berättade att inte en enda dag kändes det jobbigt att åka till sjukhuset och aldrig att hon tittade på klockan för att se om det var dags att gå hem.

Jag nästan skäms när matte frågar så där, men jag är ganska van.

Tänk, att matte och husse, dom har nästan aldrig likadana påslakan! 
Det är mattes, det där blommiga.
Och nej, det blödde inte där bak i rumpan.
Det var huden som hade fläkts upp.

När vi kom hem gick jag direkt och lade mig på sängkammarsängen och pElle, han nooooosade på min rygg där jag fått sprutor och han kröp ihop nära mig och låg så hela natten.

Jag tycker så mycket om pElle.
Faktiskt är han min bästa vän, näst husse.

Idag mår jag ganska bra.
Jag slickar aldrig på såret, så den där hemska lampskärmen som jag ska ha, den ligger på arbetsbänken.
Matte satte på mig den en kort stund, men då sprang sigge nilsson och gömde sig, det var ganska kul!

Hej då, från er vän Harry.

9 kommentarer:

  1. Stackars, stackars Harry... Inte lätt när det går på tok när man har som roligast...

    SvaraRadera
  2. Jag har mejlat lite tröst till Harry.

    Men jag hade ju bara din adress. Vänligen vidarebefordra.

    SvaraRadera
  3. Krya på dig Harry! Vad skönt att du är hemma från det otäcka djursjukhuset igen.

    SvaraRadera
  4. Stackare dig Harry! Nu får du vila och ta det lite lugnt några dagar. Kram från en f d matte som vet hur jobbigt en hund med lampskärm på huvudet kan ha.

    SvaraRadera
  5. Våra hundar och katter har fullkomligt AVSKYTT lampskärmarna. Dom ser ju inget stackarna och går rätt in i möbler och väggar också.

    Och rätt in i deppighet så kan man låta bli att använda dem så är det väl bra. Problemet är ju infektionsrisken förstås om han ändå får för sig att slicka.

    Stackars liten, inget roligt ställe att få hål på!

    SvaraRadera
  6. MEn stackars lilla Harry. Nä, tratt är inget roliga alls. Det kan Chatterkatten som ligger här precis intill intyga. Hoppas att det dröjer låååång tid innan det blir påhälsning hos veterinären igen och att det läker alldeles prima!

    SvaraRadera
  7. Monica i Lysekil22 april 2012 kl. 16:03

    God bättring Harry!
    Hälsningar från Monica.

    SvaraRadera
  8. Krya på sig, lille Harryvovven.

    (Det kommer hälsningar härifrån att man brukar bli väldigt suddig i huvudet av att gå till veterinären. Och man hinner knappt in där så täpper de till käften på en med en sorts tyggrej som de lindar runt nosen. Och sen petar de en mellan tårna och man vill bara bita ifrån och be dem sluta upp. Det är ju MINA TÅR ju. Men man kan inte och man orkar knappt heller.

    Ett tag vågade jag knappt åka bil med matte alls. Vi hamnade där nästan varenda gång. Men sen kom hon på att man kunde använda bilen till roliga utflykter också.
    Inbjudan till lek! Hur luktar du?
    Assar.)

    SvaraRadera