Som ringar på vattnet ...

Bilden från programmet.

 "Hej Elisabet!

Jag vet inte om du såg programmet härom kvällen, “Mellan himmel och jord” eller nåt liknande heter det. 

I alla fall handlade det om ett par, Ulf och Anne-Maj Samuelsson, som konverterat och blivit katoliker.

Ulf är den man som för ett antal år sen sprang genom Sverige och gav konserter på olika platser. 

Om jag minns rätt skulle han på så sätt spela alla Beethowens verk. 

Ulfs bror Dan handlade av dig i affären i Ystad och berättade att han åkt dit för att träffa Ulf. 

Ungefär så.

Minns du att du skrev om det då?

Kram

ellem i Skellefteå."

// Tack ellem för tipset och nu, den här lördagförmiddagen medan Melodikrysset tonat där i bakgrunden, har jag tittat på programmet och jodå, jag kommer ihåg den där mannen som skulle hälsa på sin bror! 

Det var ett intressant program, som fick mig att åka kana i tiden.

Min mamma var ju pingstvän, men en ytterst frisinnad sådan .., och det berodde säkerligen - i alla fall till viss del - på att pappa var en motvikt. 

När mamma gick till Filadelfia, gick pappa på gammeldans.

Inte en enda gång minns jag att mamma försökte pådyvla den övriga familjen sin tro, däremot - och det kommer jag ihåg först nu, när jag tittar på filmen - kommer jag ihåg att vi bad bordsbön när det var middagsdag. 

"Gode Gud välsigna maten, amen". 

Och det var när jag såg det avsnittet i tv-programmet, som jag kom ihåg hur illa jag tyckte om det där att vi skulle göra precis som mamma sa .., jag kommer ihåg hur jag spjärnade emot och jag får exakt den känslan när jag tittar på filmen och jag förstår kanske inte riktigt varför heller?

Nu ser jag välartade barn som står med knäppta händer vid matbordet precis som jag själv gjorde ..., men dom här ungdomarna verkar tycka att det är okej och jag grunnar över det här med min motvilja mot allt vad Samlad Tropp heter .., om det är en slags restprotest från min barndom?

Kanske.

Så kan det nog vara.