Elisabet

annannan berättar så här om sin glädje ....

Hej Elisabeth,

Egentligen är jag fortfarande mör efter veckan som gått...

Det var den andra av de två kursveckor vi håller varje år för forskare som gör djurförsök. För att få licens att göra forskning på djur måste man i hela västvärlden ha speciell utbildning, som i de flesta europeiska länder utgörs av en 80-timmars kurs med teori och praktik. Det är mycket om djurens biologi och deras behov, om genetik, om statistik, om försöksplanering, lagstiftning och etik som man ska kunna.

Som student och som kursorganisatör kan man ha olika inställning till kursen: man kan se den som något som måste finnas för att lagen kräver det och man kan se den som något som är oerhört viktigt för att åstadkomma bra forskning och minsta möjliga lidande för djuren.

Vår inställning som kursorganisatörer är onekligen den sistnämnda, och lyckligtvis avspeglar det sig i våra studenter. På fredagen avslutar vi med tentamen och presentation av projektarbeten.

Det är en urjobbig och stimulerande dag för mig som är ansvarig för kursen, som rättar alla tentorna och som organiserar utvärderingen av projektarbetena.

I år lyckades jag för första gången (genom att offra alla raster under dagen) rätta tentorna på en och samma dag, så att studenterna kunde gå hem och veta att de hade fått godkänt. Innan jag själv går hem tittar jag alltid igenom kursutvärderingarna och får alltid en liten glädjekick när jag ser de många duktiga och engagerade studenterna ge oss erkännande för det stora arbete vi lägger ner på att ordna kursen.

Hälsn
annannan