Morgonpromenad i hästhagen, där jag just idag inte ser en enda hästkrake!
Luften är ljummen, nej, mer än ljummen!
Det faller lite duggregn.
Jag tänker på intervjun i Gomorron-tv med förre fotbollsvakten Magnus Hedman där han öppet berättade om sitt helvete, det som han hade och som han nu - äntligen - har tagit sig ur.
Så lite man vet om andra människor!
Så lite man vet om sig själv!
Och där går jag och tänker att idag för trettiosex år sedan, vid elvatiden på morgonen, blev jag tvåbarnsmamma ..., och jag minns glädjen och den så oändligt rara barnmorskan som hade arbetat som nån slags missionär någonstans i Afrika och jag minns hennes värme och hur hon, när jag låg på en säng och skulle skjutsas upp till avdelningen på Karolinska ..., hur hon stod intill sängen och strök med handen över min kind och jag tyckte att hon var den underbaraste människan på jorden!
Jag var tjugotvå år.
Min pappa skulle leva i ännu sju månader.
Och nu är det ett annat liv och jag möter en kund från affären, jaha, det är hon som arbetar på apoteket i Getinge och vi står och pratar en stund och ser man på, där kommer grannarna Gun och Göran som var morgon går en lååååång promenad och harry blir alldeles sprallig och vill sååå gärna att Göran ska klappa honom (och det gör han) och sen träffar vi en äldre kvinna med en greyhound som är förfärligt rädd och morrrrrar ilsket mot harry och jag säger till kvinnan att .."du kan vara lugn, jag har honom i koppel!"
Nästan hemma .., överallt blommar slån och jag böjer mig fram och drar in doften .., fylls av en vemodsglädje .., åååå, så jag tycker om maj månad!!Så här står det i Den virtuella floran, ja, angående slån:
"Hvilken skulle icke någon gång beundrat den rika blomningen på de ännu bara grenarna, hvilken midt under en solig vårdag kan låta busken, ja hela den sluttning, der den i större mängd bosatt sig, liksom beklädas med ett lätt snötäcke."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
Jag fick också barn på Karolinska. För några dagar sen var det ganska många år sen. Jag var mer än 22. Barnmorskan var säkert ok, men när morgonpasset kom och sonen skulle vägas och mätas var det ett grinigt gäng som kom och de bråkade inte högljutt, men det märktes mycket tydligt på kroppshållning och miner att allt inte stod väl till i djungeln.
SvaraRaderaAnonym: ja, sånt märks tydligt ...
SvaraRaderaHär var barnmorskan så underbar, så jag minns att exet (som då inte var ett x) blev smått irriterad .., jag hade nog kunnat gifta mig med henne ,-)
Himmel så fin natur du har runt hörnet!! Inte så konstigt att det väcker många tankar!! Å
SvaraRaderaÅ: ja, det är som paradiset! Men det tycker jag om många ställen ,-)
SvaraRadera