I samband med en husrenovering för 16 år sedan blev
de illa åtgångna av byggmaterial och försvann.
Sedan dess har jag många gånger letat efter
ett litet livstecken på blåsippor där, men förgäves.
Döm om min förvåning häromdagen när jag såg
ett litet, litet stånd blåsippor som segat sig upp bland löven. Utslagna
och fina står de där på precis samma ställe som förut. Vilken glädje!
Kram
Biggan
Biggan
Barbro vet precis ...
Hej, det som gjorde mig glad denna vecka var att jag blev ägare till en vävstol från Öxabäck, som jag aldrig trodde skulle ske.
Jag såg en på en mässa för några år sedan, och hade en önskan, men priset avskräckte.
Den jag nu har är lite begagnad, vävbredd 1 meter och i mycket bra skick.
Det blev ett byte mellan en Bergå Rita vävstol, en bandvävstol, bok och en del garn. Och jag är så glad över vävstolen.
Kram från kusinen.
Mattias, min arbetskamrat filurar lite ...
I personalrummet och jag testar nån ny redigeringseffekt. |
"Ja, egentligen har det väl inte hänt ännu, men i helgen åker vi iväg och fiskar i Yasjön, inte långt från Lidhult i Småland .,. det vill säga, vi är sex killar som har gjort detta till en tradition, det är åttonde året nu och så värst mycket fisk får vi kanske inte, men ..., ja, roligt har vi!" säger Mattias leende.
Och så kommer han ihåg en sak till: när hans labrador Elvis tog sig en simtur i Nissan, det var härligt och roligt att se! säger Elvis husse.
Vid fikabordet sitter även Gunilla ...
Sist jag frågade jag henne, då var hon så överlycklig över att sonen - som varit arbetslös ett längre tag - hade fått jobb. Nu är hon nästan lika glad .., ty nu har det löst sig med lägenhet för samme son!
Chefen Magnus funderar en stund ...., sen vet han!
Detalj från Operahusets fasad i Köpenhamn Bilden togs vintern 2008. |
Först ner till Helsingborg och så färjan över till Helsingör och så huvudstaden då .., vi fikade gott på konditori och vi såg dom japanska körsbärsträden blomma, jo, det var verkligen trevligt! säger han och ler vid minnet.
Motvillig blogg berättar ....
Detta har varit en
anspänningens vecka; två temadagar, en talangjakt och en studiedag att
ansvara för... Allt på tre dagar, men det gick!
Det jag bär med mig från den här veckan är två stunder, båda handlar om
att våga och att växa.
Första tillfället är när "mina" flickor i sjuan
alldeles storstilat leder talangjakten för de yngre barnen:
De vågar stå
på scen inför en ganska stor publik, de vågar ta plats och de har
roligt.
Då var jag stolt och glad.
Andra tillfället är när brorsdottern, yngsta kusinbarnet (18 år) på min
sida, med en stor självklarhet och väldigt god tajming spelar barnteater
så att både vuxna och barn skrattar.
Det kanske inte blir en
skådespelarkarriär, trots estetprogrammet, men hon får med så mycket
självkännedom och en vetskap att det inte är farligt att våga. Då var
jag också stolt och glad.
Rallymadamen Ulrika i Västmanland säger ....
Veckans tre bästa:
Rallytävling i Linköping i tisdags, i strålande solsken. En fin tredjeplats och ny trofé; Marcus triljonte och min andra. :-)
Underbara vårpromenader bland vitsipporna, tillsammans med Max.
En u n d e r b a r eftermiddag i Granhammar (Ostbiten.se) tillsammans med härliga, galna, fina vänner. Vi mumsade av gårdens goda ostar, stickade, skrattade så tårarna sprutade, tittade på alla söta lamm och hade det helt fantastiskt bra!
Hälsningar Ulrika.
(Elisabet konstaterar leende att ordet "underbar" sprider sig norrut ,-)
Steel City Anna - som tycker om rutiner - säger så här ...
Mera glädje :)
Nu har jag kommit in i detta med glädjerapporterandet, jag gillar rutiner.
Det är sen fredagkväll.
Promenad genom duggregn.
Bluebells som slagit ut.
Lägenheten färdigstädad och flyttpackningen i nya huset.
En ledig helg.
En lugn, porlande, försiktig glädje.
Monica i Skellefteå säger så här ...
Colin Firth som den stammande kungen ... |
Det första glädje skuttet tog jag då min yngsta dotter som jobbar inom barnomsorgen i Göteborg ringde och berättade att hon fått förlängnig av sitt vikariat under höstterminen.
Det andra hoppet gjorde jag då jag hittade ett par underbara röda Rieker-ballerinas i rätt storlek.
Både vackra och sköna.
Nr tre var att jag vann filmen King´s speech i ditt lotteri. Den var ljuvlig!
(Elisabet säger: här finns en recension av filmen, författad av min australiensyrra ..).
Den fjärde lyckan var att fira in våren vid vår lilla flotte med våra goda vänner K och M,och idag besöken av mina små barnbarn som jag är farmor till.
En annan händelse som betyder mycket i mitt liv är att den sista april var det 40 år sedan jag träffade T som kom att bli min man och bästa vän!
Det blev många bästa saker som hänt i veckan,men det är ju nåt man bara får njuta av - alla veckor är ju inte sådana...
mossfolk säger så här ..
Den här veckan har jag två saker som jag blivit jätteglad över!
Om
allt går som vi har tänkt oss kommer en liten springer spanielvalp att
flytta hem till oss under midsommarhelgen. Det beslutet togs i veckan
och jag har pratat med uppfödaren i småland och hon har förvisso inte
lovat oss någon valp, inte förrän hon har träffat oss den andra juni,
men bara detta att vi har tagit ett beslut och kontaktat en uppfödare
och tingat en valp… Åh så spännande!
Det andra
som verkligen verkligen gjorde min vecka var mina underbara vänner som
igår hade ordnat en alldeles strålande bra möhippa för mig. Inte ett
dugg hade jag anat i förväg och dagen innehöll allt från jordgubbar och
bubbel, ridning och minnen till frågelek, utklädning, fotoutmaning på
stan och middag på restaurang på kvällen.
När jag gick och lade mig
bredvid den blivande mannen på kvällen kände jag mig ungefär hur lycklig
som helst!
Pv säger så här ...
Det kan kanske tyckas märkligt att man tar upp en begravning som nånting som var det bästa som hände under veckan, eller i alla fall nånting som gjorde en glad, men så var det verkligen, säger pv.
I fredags åkte nämligen pensionatsvärden himself och hans bror Tommy till Vislanda i Småland för att närvara vid deras f.d. sommarhusgranne Karl-Erik Sällbergs begravning.
Under mina drygt fyra år tillsammans med pv har jag ofta hört talas om denne för mig helt okände man.
Han - ja, hela hans familj - hade sommarhus i samma område som Gunvor och Wiking och familjen Sällberg återkommer ofta när pv berättar om somrarna i Steninge. Då framträder bilden av jovialisk och lättsam man .., men också en man med synpunkter på det mesta, ja, en trevlig prick, helt enkelt.
Familjerna umgicks flitigt och hade barn i ungefär samma ålder.
Men nu är alltså Karl-Eriks liv tillända.
Han blev åttiofyra år och begravdes i Vislanda kyrka och pv säger att det var en sån trivsam stämning på samlingen efteråt, så där som det ofta blir när den som inte längre finns har haft ett långt och fullgott liv och det blir prat och skratt och många goda minnen som kommer i dagen och prästen hade varit bra och personlig och bland annat vittnat om Karl-Eriks intresse för att odla och fiska.
"I sitt yrkesliv visste Karl-Erik också vikten av att ha goda kontakter, ja, han var ju minsann elektriker", hade prästen sagt lite på skoj och med glimten i ögat.
Och pv säger att det kändes som en typisk småländsk begravning, i alla fall efteråt då det bjöds på stekt kött med sås och så brytbönor och morötter till .., ja, och tårta till kaffet förstås.
Han säger också att det känns lite vemodigt .., för snart är hela den generationen borta .., det är mor och far .., och det är moster Barbro (hårfrisörskan som aldrig fick egna barn, hon som var så innerligt älskad av syskonbarnen!) och det är morbror Nisse och såklart alla de övriga som lämnat jordelivet och innan pv åker hem till landet Halland, tar han - på typiskt pv-vis -, en sväng förbi kyrkogården i Ljungby och lägger blommor på deras gravar och när han kommer till sin far Wikings grav, då säger pv att .., "nu du far, nu kommer snart Karl-Erik och hälsar på, då kan ni ta er en grogg tillsammans".
Så var det den där fredagen i maj som på något förunderligt sätt blev till en glädjens dag.
Ann-Sofie i Bjurholm säger så här ...
Bilden kommer från landet Halland, men känslan är förstås densamma. |
Bloggblad berättar ....
Och detta var vad hon såg ... |
Som
du vet semestrade jag alldeles för mig själv i fyra hela dagar + två
resdagar i veckan som gick.
Bortsett från glädjen över att jag fixade
alltihop och att allt gick som smort, över att bloggkompisen var en så
bra bekantskap, över solskenet och tystnaden, så var utsikten från min
balkong den största glädjen.
Så många timmar som jag bara satt och
glodde på havet och på himlen och njöt. På kvällen med fönstret stängt
och en filt över mig, och på dagarna med fönsterdörren öppen. Det var
som att åka på retreat att få umgås med sig själv så mycket, och nu vid
pass 60 års ålder är jag så sams med mig själv att jag trivs i mitt eget
sällskap.
Hälsningar Marianne.
God Vän berättar så här ...
Vi telefonpratar lite om allt möjligt och hon frågar om min blogg och jag berättar om er glädje och passar på att fråga henne om samma sak.
"Ja, näää .., näää, det har nog inte varit nånting särskilt här inte (hennes man är sedan många år tillbaka märkt av sjukdom) .., ja, fast häromdagen besökte vi en visthusbod inte så långt härifrån och där vimlade det av delikatesser, det var knappt att jag fick med mig maken ut därifrån .., och så har ju björkarna fått musöron (sen kom snön!) och jag plockade späda nässlor och gjorde nässelsoppa .., och ja, så har jag besökt jag en kyrka från 1600-talet och där inne fanns fantastiska målningar i taket och tänk, på 1600-talet visade sig kyrkan vara för liten för alla besökare, så den byggdes om, det du Elisabet, det var andra tider då ..!" säger vännen.
Och jag säger ..."nä, just det ..., inte var det några glädjeämnen inte .., bara fyra stycken på raken!"
Eva från Tyresö säger så här ...
Idag var det 1 km loppis på Karlbergsvägen i Stockholm.
Så roligt i solen med alla glada människor.
Jag köpte mig två par skor ! För 20 kr st!!!
Sedan hittade jag ett par fotbollsskor till barnbarnet Erik.20 kr.
Han blev jätteglad för hans fötter har växt så mycket.
Ett riktigt kap var det -eller hur?
Så klart jag blev glad.
Mina skor syns på bilden.
Erik tog hem sina genast med fotbollen i högsta hugg.
Kram från Eva i Tyresö
Annas mamma säger ....
Det vackraste och skönaste denna vecka var att kunna sitta under dessa ljuvliga blommor i sol, äta en god lunch och vifta på tårna utan att frysa, ja vi hade skor öppna i tån:-).
En sak som också är väldigt skönt att tänka på är att flyttningen är klar för Anna och mågen till nya huset, allt hanns med i lägenheten med städning och fix under stor tidspress och alla inblandade är nu nöjda och belåtna:-).
Hälsningar Monica.
Monica säger så här ....
Vilken himla fin uppmaning detta är Elisabet!!
Man
tvingas verkligen tänka till och ta fram det man borde vara naturligt glad och
tacksam för. Det är så lätt att fastna i det som är svårt och negativt så det
här är bra motvikt!!
Mitt bästa i veckan har varit kontakten med alla
de underbara fransmän som hjälper oss med allt. I måndags Dr. Chaar som
spolade mina öron så jag hör igen och ordnade med att maken ska få hjälp med sin
andningsmask. En tekniker kom två dagar senare och ordnade till
det!
Veterinären Dr. Boudaroua som ger oss så bra råd
med Dessi, tar upp henne i famnen och kallar henne för sin lilla älskling är en
underbar tillgång - där var vi i tisdags för att få sprutor och råd om
sterilisering. Älskar Dessi gör också vår klipperska MagDog som klippte bort
hela vinterpälsen i veckan.
Foto: Monica/Monet |
Alla de här människorna är vänliga, rara,
omtänksamma och serviceminded.
Alla tider hålls, allt görs som överenskommet.
Man bryr sig verkligen om att göra ett bra arbete och när rörmokaren lägger en
handduk under sina verktyg och sen ber om trasa och Ajax för att torka rent
efter sig tror man inte det är sant. Det här plus att alla hälsar, ler och
säger Bonjour, Merci och Bon fin de la journée (ha det bra resten av dagen), gör
att man lever i en lättsam värld av vänlighet. Sol och vackert väder och
blomstrande trädgård med vackra rosalila blommor ovanpå det ger det verkligt
goda livet!!
Hälsningar Monica.
Gunnar i Jämtland berättar ....
Veckan som har gått var ganska jämnbra utom en jättedipp mot slutet av veckan (fredag - lördag) då det snöade hela tiden.
Alltså, det bästa som har hänt i veckan blev på söndagmorgonen när snöandet upphört och solen tittade fram igen.
Hej från Gunnar!
Elisabet själv säger så här ....
Det här har varit en blandad vecka.
Krångel med knäet, men outsäglig glädje när jag i morse och idag kunde gå nästan som vanligt!
Men det bästa ...
Ååå, natten mot idag gick jag i säng klockan 1.00 och då hade jag pElle vid mitt huvud och harry på min högra arm och pv en bit därifrån och jag tänkte - ja, flera gånger tänkte jag samma sak - att lyckligare än så här kan man inte bli!
Och känslan när pElle spinner .., tänk, att få ha honom kvar fast han är så till åren kommen!
Bilden togs för några minuter sedan.
Tidigt på morgonen var det kyligt ute.
Jag hade anorak och min yllehalsduk, den som jag älskar mest av allt nästan.
Sen kom solen.
Och värmen.
Hela dagen har vi varit ute och jag har planterat i blomlådorna och vi har lagt grunden till en syrénberså (planterat syrénsticklingar också) och pv har tömt en st kompostbehållare (vilket jobb!!!) och vi har fyllt på med mer jord i jordgubbspyramiden (just nu sex säckar .., men mer går in ..,det sjunker ner allt eftersom) och jag har varit och handlat tre klematis och en kaprifol, plus minipetunior som - om man har tur - blir enorma!
Och vi har suttit på altanen och druckit kaffe i omgångar och jag har - det var nog det bästa av allt - hört och sett SVALORNA komma flygande och på gräsmattan har sädesärlan vippat omkring och helt orädd tycks den .., går bara några meter från harry som såååå gärna skulle vilja sätta tänderna i fjädrarna, men det får han inte.
Allt detta blev till så oändligt mycket g l ä d j e!
Och jag tänker, som jag så ofta gör, att det allra fetaste bankkonto skulle aldrig kunna göra mig lyckligare .., inte ädelstenar eller ett Nobelpris .., inte det allra flådigaste jobben till mina barn eller mig själv .., inga slott eller herresäten .., bara det här enkla.
Och stoooort tack till er alla som så generöst bidrog med era bidrag!
Jag säger som jag har sagt förut: I love You!
Gunnar i Jämtland berättar ....
Veckan som har gått var ganska jämnbra utom en jättedipp mot slutet av veckan (fredag - lördag) då det snöade hela tiden.
Alltså, det bästa som har hänt i veckan blev på söndagmorgonen när snöandet upphört och solen tittade fram igen.
Hej från Gunnar!
Elisabet själv säger så här ....
Det här har varit en blandad vecka.
Krångel med knäet, men outsäglig glädje när jag i morse och idag kunde gå nästan som vanligt!
Men det bästa ...
Ååå, natten mot idag gick jag i säng klockan 1.00 och då hade jag pElle vid mitt huvud och harry på min högra arm och pv en bit därifrån och jag tänkte - ja, flera gånger tänkte jag samma sak - att lyckligare än så här kan man inte bli!
Och känslan när pElle spinner .., tänk, att få ha honom kvar fast han är så till åren kommen!
Bilden togs för några minuter sedan.
Tidigt på morgonen var det kyligt ute.
Jag hade anorak och min yllehalsduk, den som jag älskar mest av allt nästan.
Sen kom solen.
Och värmen.
Hela dagen har vi varit ute och jag har planterat i blomlådorna och vi har lagt grunden till en syrénberså (planterat syrénsticklingar också) och pv har tömt en st kompostbehållare (vilket jobb!!!) och vi har fyllt på med mer jord i jordgubbspyramiden (just nu sex säckar .., men mer går in ..,det sjunker ner allt eftersom) och jag har varit och handlat tre klematis och en kaprifol, plus minipetunior som - om man har tur - blir enorma!
Och vi har suttit på altanen och druckit kaffe i omgångar och jag har - det var nog det bästa av allt - hört och sett SVALORNA komma flygande och på gräsmattan har sädesärlan vippat omkring och helt orädd tycks den .., går bara några meter från harry som såååå gärna skulle vilja sätta tänderna i fjädrarna, men det får han inte.
Allt detta blev till så oändligt mycket g l ä d j e!
Och jag tänker, som jag så ofta gör, att det allra fetaste bankkonto skulle aldrig kunna göra mig lyckligare .., inte ädelstenar eller ett Nobelpris .., inte det allra flådigaste jobben till mina barn eller mig själv .., inga slott eller herresäten .., bara det här enkla.
Och stoooort tack till er alla som så generöst bidrog med era bidrag!
Jag säger som jag har sagt förut: I love You!
Och här föll blicken på Gunnars foto, väldigt fin bild, vilsam och vacker, även om inte just den nederbörden är särskilt efterlängtad i maj:-)
SvaraRaderaTack för att du tar dig tid att lägga ut sånt här, till allas vår glädje!
SvaraRaderaJätteroligt - efter att just ha läst morgontidningen där det mest fokuseras på elände och gnäll.
Monica: ja, helt underbar är den .,. sååå vilsam!
SvaraRaderaBloggblad: tur att inte arbetar heltid ,-))