... var det tänkt att jag skulle hitta, men det blev den här i stället - en kruka på en trappa någonstans i Ystad
Sjukhusbesöket gick galant!
Och nu förstår jag varför det var så svårt att hitta rätt förut .., det var när det dags för besök till ortopeden, då ska man nämligen krumelura sig mellan två byggnader och det var då jag mötte flera stycken som frågade mig hur man skulle komma sig till just ortopede
I alla fall ett tag.
Röntgenmottagningen ligger på plan 2 och dit tar man sig lätt som en plätt.
Vi var tre kvinnor som satt i väntrummet och det tog inte mer än en minut, så hade alla ropats in .., ja, jag hann just ta upp en gammal, utnött Hemmets Journal, så var det min tur!
Sjuksköterskan var rar och trevlig (från Småland, pratade tyst .., jag hade svårt att höra vad hon sa .., och hon frågade "är du från ..., ja, från Norrland ..?" och jag sa jo, det är jag, "från Västerbotten" .., och så fick jag vrida och vända mig och berätta om mitt knä och sköterskan sprang ut och in och tittade på bilderna och sa att den första blev bäst.
Jag kom ihåg när jag var liten och fick följa mamma till sjukstugan.
Mamma kunde det här med röntgen och jag fick följa med i mörkrummet och titta på stoooora plåtar med skelettbilder på och plåtarna doppades i nån slags framkallningsvätska och hängdes sedan upp med hjälp av klämmor. Oj, så spännande det var!
Nu, syns allt direkt i en dator!
När klockan var tolv minuter över åtta, satt jag i bilen och körde hemåt.
Överallt såg jag blommande körsbärsträd, kastanjer och syréner .., det doftade himmelskt!
Det är verkligen härligt nu!
SvaraRaderaVad sa doktorn då, om knät ditt?
Ulrika: jag skulle bara röntgas .., nåt läkarutlåtande lär nog dröja.
SvaraRaderaMen jag tror själv att benet var så överansträngt och inflammerat/svullet, så det straaaaamade väl inombords på nåt sänt så nerverna kom i kläm .., jag kan inte tänka mig nåt annat?
Varje kväll som jag jobbat och lyft tungt (t.ex. 75 kg potatis, lastpallar och annat), då kan jag KNAPPT gå när jag kommer hem och det sprängvärker!
Men jag har inget alternativ .., nån måste göra det och vi försöker att hjälpas åt och jag VILL inte sluta jobba och vad skulle jag göra i stället?
Åh Elisabet, jag blir så ledsen och beklämd över det här med ditt knä och kombinationen med ditt jobb som verkligen inte är bra.
SvaraRaderaKan man inte försöka hitta en form på ditt arbete baserat på din knäskada som gör att alla, och jag menar alla, vet att du inte ska utföra vissa saker, typ tunga lyft? Jag hoppas du kan prata igenom detta med ortopeden när du ska dit för information om hur ditt knä ser ut.
Tills dess - många helande tankar från södra Frankrike!
Monet: nej, jag kan verkligen inte se att det finns nånting som skulle kunna ändras. Jag står mest i kassan och det är egentligen perfekt, men dom tunga lyften har jag nu börjat försöka få pli på .., att vi helt enkelt hjälps åt på kvällarna när det ska bäras in saker.
SvaraRaderaJag är inte den enda som är skruttig; även L som bara arbetar fyra timmar per dag och vaggar fram - även hon har arbetat hela sitt vuxna liv i affär -.
Sex timmar per dagar arbetar jag, i sommar sex-och-en-halv och det finns inte en chans i världen att jag skulle kunna arbeta mera, det vore kanske bättre med fyra, fem för mig också, men hur roligt är det för en arbetsgivare att ha anställda med såna villkor?
Nej, det vill jag inte kräva och dessutom vill jag försörja mig själv.
Så det är jätteknepigt det hela.
Monet: tack för omtanken och att du alltid är så vänlig!
SvaraRaderaMonet igen: alla är ju så vänliga och väluppfostrade och säger inget rakt ut, men det är klart, 25 kilos viktminskning skulle ju säkerligen betyda hur mycket som helst!! Ja, hos mig, alltså ,)
SvaraRadera