Idag ...

... fyller Emil tretton år och snart har jag inga småttingar till barnbarn, eller den tiden är förstås redan förbi.

Men så här såg det ut - då -.

Det var min första sommar som ensamseglare och vi var på stranden i Svarte och Emil letade lakritsstenar som han lade i mitt knä - det blev som ett litet röse - och jag kände mig så oändligt lycklig .. mest kanske för att hans mamma verkligen såg till att jag inte kände mig "utanför"; hon kom med Emil och Emma till min lilla lägenhet, dom fick sova över hos mormor och köpa färskt bröd på Möllers och allt det betydde så oerhört mycket.

Nu har vi sjungit för honom (han kommer ju imorgonnatt och vi fick veta att tårta inte är hans favorit .., nähäpp, då får vi hitta på nånting annat) och jag har lyssnat på Sommarprogrammet med Anja Pärson och fick nästan ta fram näsduken där på slutet - det var mycket jag-jag-jag i början (- men vad är bloggandet om inte ett enda jag-jag-jag  ,-) , men ändå, jo, det var bra.

Helt klart hörvärt.

Sedan, mer som av en slump, råkar jag hamna i ett tv-program om den nyligen bortgångne Carl Johan Bernadotte. Det var också oerhört intressant, men på ett annat sätt.

I morgon Sommarpratar den här mannen.