Elisabet

Klockan 14.30 ....

På bordet i personalrummet ligger ett A4-ark där vi får veta att våra scheman sägs upp från och med idag och så ska vi få nya - datum för tillkännagivandet av detta finns också angivet - och det blir lite turbulent och alla undrar vad som har hänt och det blir som en slags oro i luften.

Det är varmt som i ett bageri i affären.

Eller, ja, kanske inte riktigt, men plus tjugofem grader kring kassan och ingen syre och många kunder - jättemånga sommargäster som inte ställer tillbaka vagnarna utan bara lämnar den hux flux så snart dom packat i sina varor - ,( (vagnarna som är som en liten vagn med två korgar, en uppe och en nere, står placerade i entrén, men få - förutom stamkunderna - ställer tillbaka dem) och när man frågar om kunden som betalar med kort vill ha det på beloppet, förstår dom ingenting.

"Beloppet ...?" säger dom häpet.

"Ja, eller vill du ha det på ett högre belopp .., här finns ingen bankomat, du kanske vill ha kontanter ..?"

"Ahaaaa ...!" säger dom då.

Och Lena får en liten blomma av ett litet barn som varit ute och plockat nånting som liknar blåklint, fast dom är rosalila .., och på min jobb-skjorta har jag den emaljerade hunden som är en liten brosch och en kvinna tycker att den är så fin och undrar var jag har köpt den ..., och nu har Ann i Göteborg beställning på en kattbrosch och då blir man ju glad!

När klockan är kvart över nio, moppar jag hemåt.

Det är kvavt och kvalmigt och när jag kommer körande längs lillvägen ser jag pv cykla iväg med cykelkärran på släp och jag förstår att han ska ner till hamnen och lägga nät.

Idag, innan det var dags för jobb, blev det stekt makrill, färskpotatis, sallad och den där underbart goda såsen. Om jag säger att det var himmelskt gott, så är det ingen underdrift.

Och dagens sommarpratare ska jag lyssna på igen .., jag missade slutet av programmet.