Det här med namn och dom uttalas, är sannerligen ett kapitel för sig.
Igår berättade jag för pv om en skogsarbetare hemma i Västerbotten, han hette Sveren.
"Sveren ...???" utbrister pv häpet.
Aldrig någonsin har han hört talas om någon med det namnet!
För mig är det inte det minsta konstigt.
Men det ska bli värre.
 |
| Här, vid den rosa pilen, står Oliver. |
"Ja, först det var ju Oliver och så Alfons och Hiller ...".
Längre hinner jag inte förrän pv brister ut i gapskratt!
"Oliiiiver, hette han verkligen Oliiiiver, så där som en oliv, inte Olliver (jag vet, det stavas med ett l) med två l, uttalat som på engelska?"
Nej, vi sa Oliiiver. Morbror Oliiiver, med långt i.
Pv vet inte till sig av skratt ..., "men då kan han ju lika gärna ha hetat Krusbär!" säger han.
Och sen morbror Hiller!
"Hiller ...? Jag måste googla och se hur många män som har det namnet!" säger pv som nu är tårögd av allt skratt och själv blir jag alldeles konfys, mest för att jag aldrig ens har reflekterat över dom här namnen.
Sen säger jag att min pappas syster hette Alice, men alla sa Aliiiiiice, med ett i som var minst en halvmeter långt.
Just så är det med namnen hemma i Västerbotten.
Nån fler som har såna här exempel?
// När jag sedan googlar på Sveren, är detta vad jag får se.
Menade du: Sven namn
Uppdaterat: jag har just pratat med Hillers son Tomas, f. 1948, som berättade att Hillers övriga namn var Bror (möjligen Tor, jag kan ha hört fel) och Valdemar, så var man fick Hiller ifrån, det hade han ingen aning om.
Inte heller hade Tomas någon enda gång reflekterat över att hans farbror hette Oliver, uttalat som oliver i en burk och åt detta skrattade vi gott.
När jag nämnde namnet Sveren, så sa han genast ..."ja, den ende Sveren jag känner, det var ju ´n Sveren Stenberg i Släppträsk" och det var samme man som jag själv nämnde.
I hemtidningen Norra Västerbottens arkiv hittar jag en Hiller Gran som avled 2009.
Se där.
Två Hillrar i Västerbotten.
Morbror Krusbär... hahahahaha! :) :) :)
SvaraRaderaÄven om jag tycker att PV är oförskämd, så var faktiskt "men då kan han ju lika gärna ha hetat Krusbär" var riktigt rolig!!!
SvaraRaderaMin mormor (i Hälsingland) hette också Aliiiiiice (och e'et var väldigt viktigt).
Var inne och sökte lite på ancestry.se och även om Hiller är ovanligt så verkar det finnas några få som heter Hiller (de flesta från Västerbotten).
När det gäller Sveren så hittade jag bara en Karl Sveren Stenberg (också från Västerbotten), så det verkar vara ovanligare.
Sveren har jag aldrig hört talas om. Inte Oliiiver heller. Men AliiicE (där e:et uttalas) har jag stött på flera, det måste vara betydligt vanligare...
SvaraRaderaFör mig är Hiller ett efternamn. (Hej Ulrika från Boden!)
SvaraRaderaMen å andra sidan var Hilding för mig ett efternamn långt innan jag fick veta att man kunde heta det i förnamn också.
Sveriges radios korrespondent i Frankrike/Spanien/Italien heter ju också Aliice, Petrén.
Handelsträdgården där min mormor och morfar handlade drevs av Charles vars namn uttalades just så.
SvaraRaderaHade han haft en häst så hade det kanske varit en klyssedalare, det vill säga en Clydesdale, en från England härstammande arbetshäst som förekom i Skåne åtminstone under förra århundradets första hälft.
Jag känner en person i Skåne som har en syster som heter June. Och det uttalas precis som det är skrivet med e på slutet och betoning på u:et.
SvaraRaderaOch jag tänker på hur olika vi uttalar namn i olika delar av landet, även om det är helt vardagliga varianter.
SvaraRaderaLindkvist betonas på sista stavelsen söderut, men på första stavelsen här i norr.
Malin uttalar jag Maaaaalin (med nedåtgående ton på "lin"), medan andra säger Ma'lin, med uppåtknorr på "lin".
Vi diskuterade det där på jobbet en gång och där var Malin med. Hon tyckte att det sörländska sättet var det rätta. Då frågade jag hur hon uttalade sin mans namn.
- Säger du Ras-mus, frågade jag.
Nej, då var det det uttal jag också använder, dvs "Rassmuss" med lätt nedåtgående ton på slutet.
till er alla: hur intressant som helst, tycker jag att det är det ni berättar om!
SvaraRaderaOch Bert, döm om min förvåning när Anders plötsligt blev Andöööörrrs i i Ystad. Det blev ju som ett helt nytt namn!
Mitt eget namn är mycket vackrare uttalat här nere.
Bert blir ju också helt annorlunda här, mot för i Norrbotten. Där är det ett kort och tvärt namn, här, eller i Skåne, skulle man dra ut på e:et.
Hej !
SvaraRaderaDär vi hade sommarstugan i Lillholmträsk så fanns minsann en Oliiiiver och Julia som sålde glass från sin frys i hemmet om somrarna. Lycka att få ta med sig varsin 5 kr och springa ner och handla. Oftast Päronsplit...
Vi reflekterade inte alls över att han hette Oliiiver. Svårast hade vi nog över att vi, på skoj, brukade kasta om deras namn och säga Olivia och Julius istället, och till sist, när man var liten, så blev man så osäker vad som var rätt, så man vågade inte säga deras namn alls. :) Vi har ju tydligen också lite speciella namn i vår släkt som jag inte alls heller tyckt varit konstiga. Morbröderna Angelo och Thule brukar väcka uppmärksamhet med sina namn. Farmor hette Samuella, pappa heter Israel i andra namn och brorsan Edor har inte heller världens vanligaste namn. Men inget konstigt med det. :)
Och jag får ofta höra mitt efternamn uttalas på "norrländska" - vilket tyvärr är fel betoning...
SvaraRaderaHedgren
Min farmors bror hette Emil, men de gamla sa alltid Immel...
SvaraRaderaKerstin: men en norrlänning kan aldrig få till det med Tjääästin ,-), kanske lika lite som en skåning kan säga Anders som vi gör ,-)
SvaraRaderaJag kände en kvinna från Malåtrakten som hette Elodia,andra namn från Malå som jag kommer ihåg är Sadura,Reinhold som uttalades Renholt och Sanfred. Själv har jag ett mellannamn Elise som jag inte har stött på så många ggr, kanske är det norskt.
SvaraRadera