Där satt jag vid åttatiden i morse och väntade på min tur ( i en av bilarna på parkeringen sitter även harry och väntar på matte ...), allt medan två äldre damer - även dom väntade -, diskuterade huruvida det vore läge att flytta till hyreslägenhet i stället för att ägna sig åt gräsklippning och annat som har med villaägande att göra.
Problemet är att hyreslägenheterna, "dom där fina, du vet", dom håller allt mer på att invaderas av "socialfall", säger en av kvinnorna och om detta pratas det livligt, men lite lågmält.
Väntrummet är litet och avlångt och totalt själlöst.
Tänk, om någon hade velat ställa in en liten vas med levande blommor på bordet!
Tänk, om någon hade installerat en radio med ljudet på låg volym (eller en cd-spelare med stillsam musik!).
Så litet, som hade kunnat göra så mycket.
Precis på avtalad tid, kommer läkaren och hämtar mig för undersökning.
Å, det är ju en kund från affären, en sympatisk man i min ålder kanske .., och jag blir så glad, allt känns genast enklare! Och jag berättar om eländet med mina fötter och den där tån som har börjat krokna och jag säger också att jag på inga vis förväntar mig att sjukvården ska svinga ett trollspö över foten och säga "abra-kadabra" och så blir allt bra, men gärna en remiss till en ortopedtekniker, åtminstone så man får ett inlägg och kan gå i stövlar.
Om detta pratar vi en stund och jag berättar också om blodtrycket, hur fint och lågt det har varit i tre veckors tid, helt utan medicinering, ja, visst är det fantastiskt! och doktorn, som heter Mats, han ler - nästan som i mjugg - ..., och säger att vi kanske bör kolla det ändå, så jag får kavla upp den ljusblå skjortärmen och då visar det sig - förstås !!!! - att trycket är högt.
F ö r högt.
Då ler vi båda två, ja, jag börjar gapskratta!
Ack, att vara en sån känslomänniska, så där så trycket åker upp och ner likt en jojo!
Sist av allt åker jag hemåt, men först en sväng förbi Solhaga Bageri i Slöinge.
Nu är där tomt och tyst.
Ett äppelträd dignar av frukt!
Och själv åker jag hemåt med två papperspåsar fyllda med härligt bröd!
Och hur gick det med blodtrycksmedicin? Måste du börja igen och fick du rätt sort?
SvaraRaderaDitt väntrum är ett undr av trevlighet jämfört med mina spartanska franska! Håller med om en blomma men jag tillhör gruppen personer som blir absolut GALEN av radio i bakgrunden och klarar heller inte stillsam musik som jag inte valt själv.
Handlar aldrig i affärer med musik, äter inte på restaurang med musik heller. Personligen tror jag att allt bakgrundsbrus vi omges av i hög grad bidrar till den stress många känner idag. Men vi är alla olika!
Monet: jag ska fortsätta att kolla här hemma, med ytterligare en manschett och håller det sig bra, ja, då fortsätter jag nog att vara utan. Läkaren skrev ut en ny sort åt mig, för att testa. Det finns säkert tio olika fabrikat, sa han, som ändå inte tvärt dömde ut min känslighet mot olika preparat. Ja, han dömde inte ut det alls, i alla fall inte så jag märkte det ,-)
SvaraRaderaGod middag!
SvaraRaderaHur står det till med tån?
Du är så otroligt (multi-)begåvad! Skriver helt ljuvligt och jag tittade på din bildblogg härom dagen med många helt fantastiska bilder! Jag kämpade mot gråten när jag läste texten högt för min man om din blogg om din mamma...
Tack Elisabet för att jag får vara med i din uppmuntringstävling!
Kramar!
Äsch, villatanterna har säkert råd att köpa en bostadsrätt (om de bara inte vore så förbålt snåla!)
SvaraRadera