fredag 28 september 2012

På väg hem ...

... från havet, där harry har fått rusa av sig och hämta pinnar ute i vågorna, upptäcker jag Ecke som sitter i solskenet ute på tomten.

Så jag låter harry få komma loss och han springer genast fram till den här långe mannen som han tycker så mycket om och Ecke småpratar med harry och klappar honom på huvudet .., så där "klapp-klapp-klapp" och säger ..."jäääa, du är fin du harrrry, du har blitt vuxen och douktig ..!"

Ecke, åttiotre år, är uppvuxen i Ystad och pratar en för mig ljuvlig skånska.

Nu har han nackspärr.

"Vet du hur man botar sånt ..?" säger han.

Nja, det vet jag väl inte.

"Ja, ja, det finns värre saker här i livet än nackspärr ..", säger Ecke tröstande till sig själv.

Igår, när jag körde akut till Folktandvården och tänkte att nu åker nog den här tanden och jag kände mig ledsen över vilka konsekvenser det skulle få .., då tänkte jag på samma sätt - att det trots allt finns det som är bra mycket värre -.

Min svåger väntar på besked från sin läkare - har han en elakartad tumör eller inte - och systersonen, även han i Australien, har förlorat sin ungdomskompis sedan första klass .., 35-årige Steven drabbades av flera tumörer i hjärnan och nu blir det begravning och hans hustru, som nu är änka, är bara tjugonio år.

Sett i det perspektivet .., ja, vad är då en förlorad tand?

Rakt intet! 

Tänkte jag.                                                   

                                    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar