DBIV för sportigajenny ...
Det bästa i förra veckan var när jag efter 23 dagars slit äntligen hade läst ut boken "High Latitudes". 608 (el om det nu var 609) sidor om svensk polarhistoria. Från 1758 till 1980.
Boken är dessutom på engelska. Och där varje sida bestod av dubbla rader med text.
Jag var på god väg att kasta ut boken både en och två gånger. Men har man gett sig den på att läsa all litteratur vi har till försäljning på museet/turistbyrån så har man, och då är det bara att bita i det sura äpplet...
//sportigajenny
Hurra för din prestation, Jenny!
SvaraRaderaHoppas det blir något lättare, nästa bok.
Bra jobbat, Jenny!
SvaraRaderaJa, jag instämmer med föregående talare! Vilken tjurskalle du måste vara!
SvaraRaderaAmbitiös eller korkad? det är frågan det! Tack så mycket för hejaropen.
SvaraRaderaDen boken jag läser nu handlar om en besynnerlig man vid namn Malte Liewen Stierngranat... Han åkte till Amerika, gifte sig rik, köpte sig en ingenjörstitel, hängde med Theodor Roosevelt (presidenten i Amerikat) och så såg han till att det byggdes en järnvägsstation vid hans hem, när han kom till Sverige... Bara för att nämna något om vad denna man pysslade med.
Om någon av er skulle orka så har jag en blogg om alla dessa böcker jag nu ska försöka traggla mig igenom! www.jennylaser.blogspot.com är adressen.
"och så såg han till att det byggdes en järnvägsstation vid hans hem"
SvaraRaderaDet fans nog fler, men jag har för mig att Sara Lidman skrev om nåt sånt i Jernbaneeposet. Eller om det var så det gick till i verkligheten nånstans på västerbottensträckan av Norra Stambanan.
Men för sjutton, har man möjlighet så är det väl inte dumt att dra järnvägen där man själv vill ha den. Vi andra får flytta så vi har den på det avstånd vi vill. (Själv har jag den nu på andra sidan gatan ...)
Ja Malte var en driftig karl må jag säga. Nu har jag även fått veta att han köpte sig en "konservatorstitel", så att han kunde konservera tavlor...
SvaraRadera