Men jag undrar jag .., om detta inte är ett storstadsfenomen?
anna of sweden som tillbringat flera år i USA, vittnade om samma sak på sin blogg; den här förvåningen när hon flyttade hem igen, detta över hur oartiga vi svenskar är .., hur vi liksom tränger oss fram i busskön osv och aldrig något "förlåt" eller "ursäkta mig".
Här, ute på landet, hälsar så gott som alla på varandra, det tycker jag.
Och likadant var det i Ystad.
Men den vänlige renhållningsarbetaren i London (bilden ), han hälsade glatt på alla.
När det gäller att tränga sig fram i köer och liknande utan ursäkter är vi nog i gott sällskap i större delen av världen, vågar jag påstå. Inte är en välkammad kökultur det vanligaste...
SvaraRaderaAtt man hälsar med en vänlig nick eller liknande när man är ute på promenad i landsorten är vanligt och trevligt. Opolerat och tafatt beteende tycker jag däremot ofta man stöter på, här som där. Jag skulle önska att alla lärde sig från barnsben att se folk i ögonen, handhälsa ordentligt när så krävs och presentera sig med en röst som bär och säga ursäkta och tack. Hur svårt kan det vara?
Jag tycker att detta varierar oehört i Sverige. Bodde i många år på enslig skärgårdsö och gick promenader både i skog och på landsväg. Det är klart man stannade och pratade med folk man kände men oj, så många människor på hund eller söndagspromenad som bara gick förbi och stirrade rätt fram.
SvaraRaderaSamma sak i den lilla staden Norrtälje, inte katten hälsar man på varandra där, inte ens om man är ute sent om kvällen och möter någon annan nattvandrare. Man glor stint framför sig och går förbi som om den andre inte existerade.
Här i mitt Frankrike lär sig barnen att ta i hand, se folk i ögonen och hälsa artigt. Träffas man ofta måste de också kindpussas på samma sätt som föräldrarna gör. De säger alltid bonjour när man möter dem precis som deras föräldrar och alla andra gör.
Det är ALLTID ett"pardon" om man stöter till någon och här står folk lugnt i kö utan att stressa eller trängas. Eller himla med ögonen om det tar extra tid i kassan t.ex. Man väntar nästan meditativt och här finns heller inga ungar som skriker efter godis i kassakön.
Fransmännen är ett artigt folk, man säger alltid goddag när man går in på vårdcentralen till andra väntande och man säger, hör och häpna också Au Revoir till alla när doktorn ropar in en!
Jag håller helt med artikelskriverskan och jag tror Anna i Sheffield har liknande erfarenhet. Man blir helt paff hemma i Sverige över hur "känslokallt", buffligt och oartigt det är för det mesta.
Man undrar vad som hänt. Som liten fick jag lära mig det franska sättet. Ta i hand, NIGA till och med och hälsa fint. Då sa man också tant och farbror och det var viktigt att vara artig och visa respekt för äldre. Resa sig upp och lämna plats t.ex vilket heller inte sker. Sist det INTE hände maken och mig var på en flygbuss på Arlanda där en 3-barnsfamilj lät alla barnen ta upp varsin sittplats och skita ner dem med snöiga skor. Inte en antydan att ta barnen i knäet och låta oss äldre få en sittplats. Var det en utländsk familj? Näe, helsvensk!!
Yipee, jag kunde kommentera!! Sorry för långt inlägg men jag var övertygad om att det inte skulle gå in så jag skrev på:-)
SvaraRaderaMonet: men jag plockade bort verifieringen ,-)
SvaraRaderaCruella: ja, inte svårt alls, tycker man!
Monet, as it happens var jag med syrran på vårdcentralen i Paris för en månad sedan och inte gick det till som du beskriver inte:-) Tvärtom var stämningen i väntrummet ganska lik den svenska. Man kommer in, nickar kanske till en person eller två, frågar om en stol är ledig om det känns lite trångt och så försjunker man i sig själv, sin tidning eller småpratar med sitt sällskap. Frågar kanske något man undrar över, om doktorn verkar vara i tid osv. Inget ajökande när man väl fick komma in.
SvaraRaderacruella: åk till ortopedavdelningen i Hässleholm på studiebesök, ja, i väntrummet! Då ska du (ni) få se på andra bullar ,-)
SvaraRaderaDär var det rena fröjden att vara.
Fast nu är det ju så här att jag brukar hälsa när jag kommer in i ett väntrum och nicka lite, hej, hej .., och tittar då alla ner och mumlar bara, då tar jag väl nån tidning och läser. Alla vill ju heller inte surra.
Men många är pratglada ,-)
ps. Men det ska jag ju säga, att jag som inte kan svänga mig med franska, har aldrig blivit så snorkigt bemött (jo, i Athen på sjukhuset) som i Antibes och på postkontoret där .., så allt beror väl på vem råkar träffa .... ds.
SvaraRaderaHär kan ni läsa mer om detta att vara artig/hänsynsfull:
SvaraRaderahttp://tillbakatillrutaettigen.blogspot.se/2012/11/jag-jag-jag.html
Cruella: Paris är Paris, jag har skrivit kommentarer tidigare om det när Mossfolk var där och tyckte sig bli nonchalant bemött. Storstäder är ju alltid storstäder. Och Antibes får räknas till den kategorien också eftersom det är en så utpräglad turistort där serviceandan faktiskt är beroende på hur väl man talar språket. Om alls.
SvaraRaderaOch visst är det så i våra små franska väntrum att folk också sitter tysta, småpratar tyst enbart med varandra eller läser en tidning och försjunker i något i Iphonen.
Men det är själva HÄLSANDET som är annorlunda. Man säger faktiskt både goddag och adjö här vilket inte sker i Sverige.
Vi råkade hamna på svensk vårdcentral i Åkersberga i somras och det blev pinligt tyst när både maken och jag faktiskt utan att tänka oss för sa "Hej". Och så kom vi på att vi "förfranskat" oss under de här åren.
Det är klart att det är olika lite varstans. Och Skåne är ett pratglatt landskap, det vet jag som är född och uppvuxen där. Nyfikna är dom också:-)
Men alldeles oavsett så tror jag att vi som bott utomlands en längre period och reagerar som flera har beskrivit när vi är på Sverigebesök, att vi ändå har "rätt till en del". Sverige är på det sättet inte längre ett artigt, nyfiket och mot främlingar vänligt samhälle så som det var en gång. Man undrar varför, det är mest det jag funderar över.
Intressant ämne detta tycker jag!
SvaraRaderaJag har många gånger gjort bort mej i Stockholm genom att le, vänta på min tur, hälsa, hålla upp dörren, tacka och annat konstigt. Storstäder har alltid en annan stil men Stockholm är ändå en småstad jämfört med Paris och London där jag alltid blivit vänligt bemött, i Paris bemödade jag mej dock med att prata franska så gott det gick och det tror jag gör skillnad. Jag tror Stockholm är ganska unikt när det gäller kyla. Min man blir för övrigt alltid bättre bemött än jag när han pratar engelska i Stockholm, så kanske vi fjäskar lite för turister iallafall.
Jag har haft funderingarna om detta för en tid sedan. Jag anser att svenskar är oartiga och ofta utan finess.
SvaraRaderaHär ett inlägg från förr:
http://ogonblickinorr.blogspot.se/2005/12/bufflar-finns-och-bufflor.html