Ja, det är bara Nissan som skiljer dem åt.
Nissan, ja.
"Vi Ska Äta Ni Ska Laga" fick man lära sig i småskolan och man trodde att det var stora floder där nere i södra Sverige och så kom man dit och ramlade nästan baklänges .., småpjuttiga vattendrag som kallades f l o d e r!
Till och med Vormforsen bara några mil från Malå, kändes mäktigare!
Men slottet är vackert och segelbåten Najaden ska säljas.
I lika många år har han - alltid - ställt sina slitna träskor precis innanför ytterdörren, så där så man nästan faller över dem och riskerar liv och lem.
En dag får jag nog.
Jag som är uppväxt vid Klarälven kiknade av skratt när jag första gången såg de halländska diken som i skolböckerna kallades floder. Man vänjer sig dock och Viskan som rinner här utanför är iaf ett litet substitut till min barndoms älv. Vilka vackra bilder.
SvaraRaderaUlf: det var nog Mikael Niemis "Populärmusik från Vittula" som öppnade ögonen på mig! Hela tiden i småskolan var det så viktigt att lära sig dom där floderna och hemma fanns ju lååångt mycket större vattendrag .., tänk i Norrbotten, bara!
SvaraRaderaOch man läste om kantareller som aldrig hade sett och inga blåsippor stod i backen ner mot sjön och inga vitsippor och inga fruktträd.
I boken "Nu ska vi läsa" visade en illustration en pojke som svalt en körsbärskärna och nu växte ett träd upp genom munnen. Körsbär, det fanns inte heller hemma!
Bara röda och svarta vinbär.
Men precis som du, så har jag också vant mig lite.
Och så finns ju havet inom dofthåll ,-)
Näe jag är specialist på läseböcker.
SvaraRaderaHade du den gula med de underbara bilderna av Ingrid Vang Nyman?
Det borde du haft..eftersom du är ung.Jag ska leta.
Hittar inte något körsbärsträd. Men mycket annat kufiskt.......
SvaraRaderaEva: den var orangefärgad nästa på utsidan och jag tror inte att det var IVN som illustrerat, det var väl Elsa Beskow själv?
SvaraRaderaPojken står och gapar och ut från munnen kommer en stam till ett körsbärsträd .., i boken fanns även hunden Karo .., där var "Far ror, mor är rar" osv.
Ja att far ror och mor är rar, det minns jag också.
SvaraRaderaFast så mycket till båtmänniska var far faktiskt inte.
Men han blev sedermera delägare i vår IF-båt och seglade med oss några somrar.
PV
Ö hade också sina snabb-ute-skor (8inte träskor som han ansåg vara en styggelse) precis utanför farstudörren. Jag morrade och tyckte att han kunde ha dem i detn lilla skohyllan som finns i farstun. Jag lyfte dit den tusentals gånger men de kom tillbaka till dörren varenda gång. Nu ställer jag mina egna därute där hans brukade stå, i stället för skostället. Vet inte varför, men så gör jag i alla fall.
SvaraRadera