Sånt som gör hjärtat glatt ..

Effe (egentligen Efraim) och Märta Wretlind var grannar till oss när jag växte upp.

Effe var jägmästare på Domänverket., (således pappas chef under ett antal år), Märta hemmafru och i familjen fanns döttrar och minst en son och där fanns även tant Svea som var piga eller hembiträde; hon hade vitt förkläde och bakade skorpor som förvarades i en burk av plåt.

På det lilla taket  mot farstutrappan, hade Effe låtit sätta upp svalbon ..., och hela somrarna flög svalor fram och tillbaka till sina ungar och när man satt på bänken på bron, kom svalorna flygande likt projektiler!
(Där kom långt, långt senare den här madamen att tillbringa många år.)

Och trädgården var berömd .., busslaster med turister kom och beundrade Effes aklejor!

Varje sommar kom Effe och Märtas barnbarn upp på besök; främst var det dottern Margarethas tre döttrar - Ingrid, Märta och Karin -  och under några sommarveckor blev Karin och jag själv bästa kamrater och tillbringade mest hela tiden tillsammans .., - varje sommar likadant -, vi cyklade till Solviksbadet och Karin hade en korg med uppfällbart lock och där i fanns hennes marsvin - vem hade sett ett sådant på Ringvägen tidigare ? - och hon hade såklart moderna kläder (blommiga manchesterjeans, t.ex.), såna som inte fanns på Nystedts Ekipering på Storgatan.

Karins storasyster Märta var fräknig och skrattig och det är väl ungefär det jag minns.

Tills nu.
För så finurligt är det ju, att via facebook kan man åka baklänges i tiden och plötsligt har jag en vänförfrågan för Karins storasyster Märta, hon den fräkniga!

Mejl åker fram och tillbaka och jag får en snabbspolad film - men med bokstäver - där hon berättar om sitt liv .., om smärta och sorg och stor glädje. Och hon skriver att  "jag minns din rara pappa, alla hundvalparna, din mamma som var så energisk  och du själv så positiv även som liten."

Tänk, så lite man vet om hur andra människor uppfattar det som är ens familj!

Och så får jag veta att hon målar!

Så jag går in på hennes hemsida och tar mig en titt .., jag gör det lite artigt, men faller pladask!

Och läser bland annat följande ....

"Jag började måla i elvaårsåldern, fängslades av fruktträden i full blom i vår trädgård i Oxelösund, som jag på alla vis försökte visualisera.
Ännu tidigare fascinerades jag av duschstrålar sedda underifrån, och hur jag skulle kunna avbilda dessa på papper."

Men ååå, vilka underbart livsbejakande tavlor!!

Här finns fler alster att vila ögonen på.