Stilla morgon ...

Promenad ner till havet och små korvbitar i fickan (vilken utsökt muta!) och harry som springer av och an och hämtar en pinne som jag om och om igen kastar i havet!

Sjöfåglar på rad längre ut i vattnet.

Får som bräääääker.

Och vi möter My - en sjuårig bordercollie -.
Att möta en artfrände är roligt .., såväl My som harry lägger sig platt på marken, så där femtio meter från varandra .., alldeles platt .., och bara tittar .., och sen: full fart!

En mer väluppfostrad hund (som är en tik) än denna My, har jag aldrig träffat och till min stora glädje gör harry precis som jag säger och Mys husse, som vi har träffat många gånger tidigare, säger att .."ser man på .., det tar sig med harry!"
 
Nästan hemma blir jag stående alldeles stilla och jag kommer ihåg avslutningen på ett Efter-tre-program med Olle Stenholm. Han berättade om den lilla rödhaken som satt i en buske och sjöng så outsägligt vackert.
Tänk, det är nog tio, tolv år sedan jag satt i bilen och lyssnade till just detta .., och jag minns det ännu.




 Så här lät det.