Tänk vad det är konstigt. Man glömmer inte dödsdagen hur många år som än går.
I juni i år var det 52 år sedan min pappa drunknade och lämnade min 35-åriga mamma ensam med fyra flickor, jag äldst, 15 år gammal.
Varje år, dagarna innan den 18 juni har jag som oro i kroppen, har lätt till alla känslor och när jag vaknar på morgonen på årsdagen är detta det första jag tänker på.
Så jag vet hur du känner idag Elisabet och tänker på dig.
Monet: ja, tänk vilka livsöden som vimlar omkring oss! Ensam med fyra barn och 35 år ...! Oj, oj.
SoF: min mamma berättade ofta att min mormor blev så orolig just vid jultiden .., hennes första man, min morfar, dog ju på självaste nyårsaftonen, bara 30 år ung. Och där stod hon med tre barn, varav en var nästan nyfödd.
Ja, det finns många historier i många familjer: Min mormor blev ensam med sina två döttrar några år före hon blev 30. Mamma var bara 4,5 år och hennes syster (min moster) var ca 3 år. Mormor var tvungen att börja arbeta, och de bodde ett tag "på nåder" hos släktingar här i närheten av Lysekil. Mormor arbetade på gasmaskfabriken i Brastad tills den la ned 1945 vid krigets slut. Då flyttade hon till Vänersborg och arbetade där på "Kirruds" syfabrik. Systrarna hade "barnflicka" när mormor arbetade, och mamma har berättat att barnflickan bland annat var så duktig på att steppa - det uppskattades! Mormor levde ensam i alla år och blev efter vad jag förstår lite bitter på mannen som "lämnade" henne. Hon hittade aldrig någon ny livskamrat. Min egen pappa dog 22. juli 2010, och hade då varit på sjukhem i flera år på grund av Parkinson. Så han dog under ett år före det att min mann dog 12. juni i fjol. I dag tänker jag på dig Elisabet och alla de fina minnen du har delgett oss här om din pappa och din mamma. Kramar från Monica
Tänk vad det är konstigt. Man glömmer inte dödsdagen hur många år som än går.
SvaraRaderaI juni i år var det 52 år sedan min pappa drunknade och lämnade min 35-åriga mamma ensam med fyra flickor, jag äldst, 15 år gammal.
Varje år, dagarna innan den 18 juni har jag som oro i kroppen, har lätt till alla känslor och när jag vaknar på morgonen på årsdagen är detta det första jag tänker på.
Så jag vet hur du känner idag Elisabet och tänker på dig.
Likadant gör jag på min mammas dödsdag som var härom dagen.
SvaraRaderaDet skapar en fin stämning...bilden och ljuset.
♥ ♥ ♥
Monet: ja, tänk vilka livsöden som vimlar omkring oss! Ensam med fyra barn och 35 år ...! Oj, oj.
SvaraRaderaSoF: min mamma berättade ofta att min mormor blev så orolig just vid jultiden .., hennes första man, min morfar, dog ju på självaste nyårsaftonen, bara 30 år ung. Och där stod hon med tre barn, varav en var nästan nyfödd.
Ja, det finns många historier i många familjer:
SvaraRaderaMin mormor blev ensam med sina två döttrar några år före hon blev 30. Mamma var bara 4,5 år och hennes syster (min moster) var ca 3 år.
Mormor var tvungen att börja arbeta, och de bodde ett tag "på nåder" hos släktingar här i närheten av Lysekil.
Mormor arbetade på gasmaskfabriken i Brastad tills den la ned 1945 vid krigets slut.
Då flyttade hon till Vänersborg och arbetade där på "Kirruds" syfabrik.
Systrarna hade "barnflicka" när mormor arbetade, och mamma har berättat att barnflickan bland annat var så duktig på att steppa - det uppskattades!
Mormor levde ensam i alla år och blev efter vad jag förstår lite bitter på mannen som "lämnade" henne.
Hon hittade aldrig någon ny livskamrat.
Min egen pappa dog 22. juli 2010, och hade då varit på sjukhem i flera år på grund av Parkinson.
Så han dog under ett år före det att min mann dog 12. juni i fjol.
I dag tänker jag på dig Elisabet och alla de fina minnen du har delgett oss här om din pappa och din mamma. Kramar från Monica
Känner igen. Årsdagen är så speciell. Minns varenda liten stund av den dagen pappa dog.
SvaraRaderaSå fint Ni skriver. Jag blir berörd och tänker på min pappa.
SvaraRaderaJag sliter med känslorna numera om att jag har min pappa kvar men har ändå inte det. På utsidan är han sig ganska lika på allt annat är borta.
Allt annat!!!
Pratar helt fel och ser saker. Förtvivlat att se.
Mamma är helt knäckt och sörjer stort. Ibland kan hon ha en bättre dag men mest grått och nästan svart.
Förlora någon är tungt!
Se någon bli så här är också tungt på ett annat sätt.
Pappor är något visst.