.. råkade jag lyssna till en f.d. koncentrationslägerfånge som berättade om sitt liv i radio.
Några dagar innan hade min yngsta dotter kommit hem från skolan och i sin tur berättat om en magister som vittnat om mobbing i någon form och dottern var upprörd; det här hade verkligen gripit henne .., och jag tänkte, att om en enda människas vittnesmål kan betyda så mycket, då ska jag göra mitt till .., och jag kontaktade mannen som hade suttit i koncentrationsläger och undrade om han kunde komma till skolan i Malå och berätta om allt detta, men det kunde han inte - han var upptagen -, men jag fick ett namn och ett telefonnummer, ja, till mannen på bilden, herr Sioma Zubicky, som hade varit med om samma sak.
Med hjälp av Folkpartiets underbare Carl-Olof Sjölund - och skolan förstås -, lyckades vi få denne herr Zubicky till Malå och det var en kväll med hockey på tv och jag tänkte att ingen lär väl komma och lyssna, när herr Z berättar om sitt liv och vad han varit med om.
Aulan blev helt fylld och vi fick hämta extrastolar!
Nästa dag besökte han några skolklasser och vittnade för dem om detta med förintelsen.
När jag idag sitter i soffan Ektorp och läser Göran Rosenbergs bok som handlar om pappans liv och om det mest fasansfulla man kan tänka sig när det gäller mänskligt beteende och utrotning och gaskammare och godstransporter och ..., ja, när jag vänder blad efter blad efter och knappt kan göra nånting annat, då är jag evigt glad för att jag en gång för tjugofem år sedan ringde till herr Zubicky.
Min B läser den här boken också just nu. Han har hunnit något längre i den än du men är förstås också mycket berörd. Det blir min tur att läsa om några dagar.
SvaraRaderaMaja har hört samme man berätta och jag hörde en kvinna som kom till min skola. Obegripligt och oförglömligt.
SvaraRaderaSnart är de alla borta. de som var med alltså.
Här är det den här kämpen som åker runt i skolorna och berättar: http://goodnewsmagazine.se/inspiration/emerich-roth-fragan-som-raddar-liv/
SvaraRaderaArtikeln slutar: – "De flesta rasister i det här landet är behandlingsbara. Det är viktigt att agera även om gruppen är liten. Den var liten också när jag var ung, men vi vet alla hur det gick sedan. Så länge vi inte överför tankar till handling är vi passiva och därmed medskyldiga. Passiviteten är mänsklighetens största fiende".
Och denna passivitet skrämmer mig. Svenskarna tillåter att de som är sjuka får leva på socialbidrag. Först sälja av allt de äger och sen gå till socialen och tigga. Svenskarna tillåter att många av de arbetslösa lever på socialbidrag. Men folket tiger. Man har ju valt att bli sjuk eller arbetslös säger Reinfeldt, och svenskarna tycker att så måste det ju vara. Man väljer att få t.ex. cancer, då får man väl skylla sig själv. Och man är så lat att man inte vill arbeta, so what.
Läs gärna artikeln och sprid gärna. Det finns dessutom filmer
http://www.ur.se/Produkter/172061-UR-Samtiden-Emerich-Roth-vagen-ut-Forelasning-och-film
http://urplay.se/172061
Monet: ja, jag ser på den med lite annorlunda ögon när jag kommit längre ..., men fortfarande är den otroligt läsvärd!
SvaraRaderaEva: denne man var rätt ...., ja, läste mest innantill när han höll föredraget, men vid frågestunden som följde efteråt, dååååå .., var han jättebra!
Dinah: ja, jag tycker fortfarande att du skulle skaffa dig en agitationsblogg ,-)