På soffan ligger en trött hund ..., i loppisfåtöljen sitter hans matte.
Där ute är det yrsnö och det blåser friskt!
"Vägen till Falkenberg drevar igen nästan genast, åk då inte dit!" säger en kund i affären när jag är där och skriver en skylt om byskolans treor som ska lussa för kunder och personal på tisdag klockan två.
Huset herre har tagit första skidturen ute på åkern.
Han är överlycklig innan han har givit sig av .. , mindre belåten när han återvänder.
Svårt med spåret (som han själv får göra) och vips, så har det blåst igen.
Mellan varven bakar han bröd och tittar på slalom och snart ska han ut för en ny runda.
Själv läser jag Rosenbergs bok.
Början var - som jag skrev - UNDERBAR, särskilt beskrivningen av hans uppväxt i Södertälje och allt runt detta, i mitten blir det - enligt mitt sätt att se det - en massa förfärliga siffror och statistik, oerhört intressant, men då är det som om han byter fokus och blir nån annan och så är det ju också .., då känns det mera som om journalisten skriver en artikel och det är så hemskt, så man tror inte sina ögon, men vet att det är sant.
Att det hände.
Nu är vi tillbaka i Södertälje och då faller jag pladask igen.
G.R. har ett sätt att beskriva som är så helt otroligt.
Tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar