Vi sitter vid köksbordet .., harry är hopplös med att nooooosa igenom L:s byxben - det doftar hund och katt förstås -, och det bjuds på nygräddade våfflor och pratas om hastighetskontroller och vådan av sådana .., om att vägen till och från jobbet känns smalare .., om L:s soptunna som lätt blåser iväg .., om hur man tillagar ostkakan och lite annat.
Hur trivsamt som helst är det.
Mitt i alltsammans knackar det på dörren.
Blommor till .., till ... Elisabet?
Men vad i hela världen ...?
Jag säger bara en sak: t a c k , du underbara Åsa!!
Alldeles krispiga är tulpanerna och står nu så fint här på bordet.
Jag är verkligen ingen pyntmänniska, det här är dom enda tomtar som finns i huset just nu.
Annat var det med min faster Anna-Maria i Mjölby som hade hundratals!!!
(Eva i Tyresö känner sig igen vyn på tavlan ..., den är från stranden i Haverdal.)
Trevlig överraskning med blommorna!
SvaraRaderaOch här finns en hel massa tomtar. Det blev lite bekymmersamt förra julen, som var kattdamernas första här. Både dukar och tomtar flög åt alla håll när de busade runt. I år sitter tomtarna fast med häftmassa och under varje julduk ligger en bit halkskydd för mattor. Än så länge har det funkat bra :)
Har du tänkt på att julkorten och avsändarna verkligen hör ihop? Man kan titta noga på sina julkort så märker man.....
SvaraRaderaMossfolk: jag är mest orolig att Harry ska lyfta benet mot granen ...,-)
SvaraRaderaEva: ja, ofta! Och det är så himla roligt, ja, med julkorten, alltså!