Änglar, finns dom? Svar: ja.

Bilden togs i fjolvåras.

Igår hade jag i kassan en man och hans hustru - båda i pensionsåldern - och plötsligt frågar mannen - vänligt leende - om jag har börjat köra moped igen?

Det visar sig att han minns min glädje från i fjolsomras .., jag hade väl berättat för honom hur roligt jag tycker att det är att köra moped.

"Om jag kör moppe ..., nej, den startar inte, så vi får nog lämna in den på verkstan i Gullbrandstorp ..", säger jag och mannen ler filurigt och frågar vad som felas och jag förklarar att den inte vill starta, jo, den tänder liksom inte som den ska.

Då säger mannen, som jag alltså inte känner annat än som kund, att om jag vill, kan han ta sig en titt på mopeden, ja, han har arbetat som mekaniker och så får jag veta var han och hustrun bor - det är i Haverdal - och jo, det är bara att vi kommer med den!

Det är knappt att jag tror mina öron!

Och idag tog pv moppen på släpen och så iväg .., och tänk, några timmar senare hade mannen, som heter Lasse, fixat det hela - det var en slang som skulle bytas och så fixade han olja också - och nästan ingenting tog han betalt!!

Håll med om att det finns underbara människor!!

Så ..., i morgon, kära vänner, då ska den femtioåttaåriga madamen i landet Halland, hon som bor i ett gult hus på en kulle, då ska hon köra moppe till jobbet.

Åtta kilometer enkel väg.

Helt ärligt är jag nästan sjuk av längtan.

Friherren ...

Herrn i huset har - som alltid - ledig helg och här ligger han på soffan och funderar på vad han ska ägna sig åt idag?

"Kanske att jag ska dammsuga ...?" säger han efter en lång stunds grubblande.

Vad han tittar på?

Skidåkning, förstås.

För en tid sedan skickade jag en dvd-film till gruppboendet där min mamma tillbringade sju år.
Det var en naturfilm, där man får följa livet på en bondgård under ett års tid .., naturens växlingar och allt sånt, ja, så där så man kan tänka sig att många äldre känner igen sig.

Om pv hamnar på ett dylikt boende före mig, då ska jag låta klippa ihop en film med bara Vasaloppsbilder .,. ååå, så lycklig han då ska bli!

Som synes har såväl pElle som harry det avslappnat och skönt den här lördagen.



Och själv har jag, in i det sista, kämpat med manualen till min ajfån.

När jag vittnat om detta på Facebook, skrev barnbarnet Emma så här, ja, det var när jag funderade över om jag skulle skaffa mig "i-cloud", det var en fråga som kom upp och när jag berättat att jag ska åka till Anders i Malmö på kvällskurs i ajfån-hantering.

"hahahaha, ja du ska skaffa i cloud då kan vi smsa gratis till varandra om man har nätverk;) Stackars Anders haha :D

Fast först skrev hon så här: haha lycka till mormor ;)

And the winner is ...

Uppmuntringslotteriet ....

Dragning klockan 11.00 som vanligt.

I skålen är det nu gott om plats och där skvalpar följande omkring:

• Gunilla i Lidköping (!!! tänk, att nu kom jag ihåg var du bor ,-)

• Lena i Gävle

• Christina Berglund i Lycksele

• Cecilia N i Härnösand

• Ulrika i Kopparberg och lika ofta Striberg

När alla lotter är dragna, ska jag göra en stor dragning på någon riktigt fin vinst och där får flera vara med .., Annika B, din lott ska finnas där, det lovar jag!

Dagens fönster ...

'

Från "Fröken Blund slår dank" kommer här ett fönster från Vällingby.

Det är nog första gången jag inte skuggar en fönsterbild, men jag tyckte det här var så läckert, så det får vara som det är.

Tack och bock, säger jag.

Nio till nitton ...

... blir det idag och snart ska jag segla iväg till jobbet.

Medan jag skriver detta, har en liten rödhake hoppat upp på altanens vindskydd och tittar in rakt in .., ja, små, små pepparkaksögon möter blå människoögon och gör hjärtat glatt.

Och jag ser bofinken i den lilla eken!

Och vad har George från London med allt detta att göra?

Jo, jag tänkte på alla möten man får vara med om i en affär och snart kommer helgturisterna - alla som har sommarhus vid havet - och då blir jobbet helt annorlunda.

Nya möten.
Andra sorts möten.

Det var då jag kom att tänka på George, mannen som så generöst lät mig ta bilder av honom och hans arbetsplats i South Kensington i London.

Det var också ett slags möte.

Kl.07:27

Den kvinnliga programledaren i P1 avslutar nästan varje fråga med ett "då"?

För mig låter det himla nonchalant.

Och ja, det är förmodligen ett i-landsproblem.

Chocktillstånd ...

Den härliga hatten upptäckte jag på loppmarknaden på Portobello Road i London.

På samma sätt som att jag ofta drömmer att jag har glömt pass eller biljett inför någon resa, så drömmer pv om Vasaloppet eller Vätternrundan.

I vanliga fall brukar dessa drömmar uppenbara sig någon månad innan respektive lopp ska gå av stapeln (ja, eller några månader innan kanske ...), men se, nu är rekordet slaget!

Igår fick pv nämligen höra att Vasaloppet 2013 är fullbokat och enbart skräcken att han inte skulle få delta (jodå, han har anmält sig), har fått honom att vakna ett flertal gånger i natt, ja, säkerligen badande i ångest över att hans anmälan inte ska ha kommit fram som den ska.

Så här fortsätter det hela året.

I fjol var det Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet.

Och nu har det börjat om ..., ångesten ett år i förväg inför första helgen i mars 2013.

Ack Herre, hjälp mig!

Dagens fönster ...

Ett träd som speglar sig i ett fönster ..., och där skymtar även en trädgård, eller mer som ett grönsaksland - det var där vi i höstas erbjöds att plocka hallon -!

En bit därfrån rinner en liten bäck.
Kommer ni ihåg badbollen som i v e c k o r låg i bäcken och guppade?
Den är borta nu.
Bollen.

När jag står där vid fönstret och tar bilden, hör jag bofinken flöjta.
Det är premiär för i år.

Bloggare är sympatiska människor!

Jo, men så är det verkligen.

Ikväll telefonsurrade jag nämligen med Biggan B i Hudiksvall, hon som vann tröstpriset förra veckan och vilken härlig människa som uppenbarade sig i andra änden av luren!!

Om jag tänker efter .., har inte en enda av alla bloggare som man träffat i levande livet, varit annorlunda än jag hade förväntat mig .., och alla har varit sååå himla trevliga!

I Sälen fick jag sitta vid Solveigs matbord och titta ut på småfåglarna .., och känslan var densamma när jag åkte därifrån.

Tänk, så mycket värme som finns i bloggvärlden!

Äjmen.

Tillökning i familjen ...

Ja, idag kom paketet till Matöppet i Slöinge och nu ligger den - ajfånen - så fint i sitt fodral och väntar på att användas.

Till veckan ska jag åka ner till sonen i Malmö och få en kurs i hur denna mojäng ska användas.

Oj, oj, oj.

Det händer ibland att jag ångrar mitt tilltag.

Varför skulle jag ha så bråttom att beställa en?

Och behöver jag verkligen en sån här mackapär?

Återkommer med svar om exakt 1 månad.

Och stoooort grattis och lycka till ...!!

... säger jag till den här madamen.

Sååå glad jag blev när jag läste vad som hade hänt!

Och alla ville dom gifta sig ...

Idas vänstra hand.
För övrigt har hon vänster tumme upp.

Alldeles innan jag ska tacka för mig och köra hem, tvärtittar jag in i personalrummet.
Där sitter vad jag tror är någon nyanställd, men det visar sig ju vara Ida, dotter till Anne-Marie i charken!

Ida är nyss hemkommen från Uganda, där hon - tillsammans med klasskamrater och lärare - har tillbringat fyra hela veckor.

I vanliga fall läser Ida maskinentreprenad/teknik-linjen på Kattegattgymnasiet i Halmstad, men nu har hon och klasskamraterna (dom går sista året, Ida är 19 år) praktiserat på en Scaniaverkstad i Uganda av alla ställen på jorden.

Uganda!

(Själv praktiserade jag på Folktandvården i Malå!)

I verkstaden reparerades lastbilar och bussar.

"Men hur var det ...?" frågar jag häpet.

Jo, Ida är alldeles lyrisk över det vänliga bemötandet från kollegorna i Uganda.

"Dom var nästan sjuuukt vänliga och man kände sig sååå välkommen och omhändertagen!" säger hon leende.

På verkstaden arbetade endast två kvinnor (kontor och reception), ja, och så fanns där en kvinnlig städerska, de övriga var män och alla ville dom gifta sig med en blond, blåögd kvinna.

Ojdå, kära nån!

Jag frågar hur hon och de övriga bodde?

"Vi bodde på ett ställe för back-packers .., Red Chilli Hideaway och det var hur bra som helst!" säger Ida.

För övrigt är hon Stenbock, yngst av fem syskon och om hon själv ska säga vilken egenskap som är hennes mest typiska, så säger hon ..."jag är envis, det är nog efter morfar".


Den här arbetsdagen har bara susat iväg.
Säkerligen har jag bakat för mycket bröd .. men det må vara hänt.
Och jag har varnat Alex inför morgondagen, då det är hon som ska ta emot mejeribeställningen.


I fikarummet har Lena ställt en liten påskgrupp - som hon själv förfärdigat -.

Det är tur att det finns såna som Lena på olika arbetsplatser .., såna som kommer med hemkokt marmelad eller smarriga chokladkakor, som ställer en liten vas med snödroppar på bordet, eller som nu; pyntar lite, ja, bryr sig om, helt enkelt.

Ja, alla arbetsplatser borde ha en egen "Lena".

Lägenhet 2:a i Lund ....

Uthyres i andrahand.

Någon som är intresserad, så hojta!

Nån slags insikt ...

Semestrarna står som spön i backen på jobbet och det byts tider kors och tvärs.

Idag har jag för ovanlighetens skull ett förmiddagspass och slutar redan klockan tolv.

Innan dess ska jag ha fixat mejeriet och tagit emot och fyllt in bröd, löst Lena för rast och själv haft en kort sväng i fikarummet.

Mejeriordern gjorde jag igårkväll, allt för att inte känna sån stress - det är knepigt att beställa mjölk och annat när man inte har vanan inne och vet hur mycket som går - man får förlita sig på tidigare beställningar och hoppas att det blir bra.

I morgon är jag enligt schemat helt ledig, men det blir heldag i stället och sen väntar helgjobb.

Nåja.

Allt går i Västerbotten, brukade mamma säga.

Det gäller nog Halland också.

Torsdagsfönstret ...

... finns i ett kök i Lidköping och så här skriver fönsterfångerskan:

"Hej Elisabet!

Här kommer ett Marimekkofönster från mitt vilda kök.
Man blir pigg av de stora figurerna.
Egentligen så skall det väl hänga i ett barnrum men jag är tillräckligt barnslig för att gilla dom!

Hälsningar Marie-louise."

Innan jobbet ...

.. går vi Kvarntorpsrundan.

Det är varmt ute .., så där varmt så jag längtar efter att gå barbent!
Hela tiden hör vi lärkor och tofsvipor ..., och ute på åkern, mot kustvägen till, ser jag några strandskator.

Nere vid havet pågår pålning av stängselstolpar.
I sommar ska hästarna inte få härja fritt nere vid klipphällarna eller på grusvägen, vilket säkerligen tacksamt tas emot av dom flesta som brukar promenera där nere.

Det är underbart roligt med en flock islandshästar, men det finns säkert människor som inte uppskattar att tjugoåtta hästar kommer springande rakt emot en!

Mitt i det vi går hör ett schwoschande.
Just så låter det.
Schwosch - schwosch!

Och jag rycker upp kameran ur fickan och på bilden ovanför ser ni vad jag såg.


"Ursäkta, vet du vad klockan är ...?" frågar jag en av männen från "Farmartjänst"; det är dom som slår ner pålar till stängslet.

"Halv tolv ....", säger mannen som plockat upp sin mobil ur byxfickan.

Det är nya tider nu.
Ingen som tittar på sitt armbandsur.

Halv tolv.
Alltså har vi gott om tid på oss, harry och jag själv .. ,minst en och en halv timme kan vi vara nere på stranden, innan jag måste göra mig i ordning.

Så där sitter vi på en klipphäll och tittar ut över världen.


I Oskars Hamn finns två båtar vilka aldrig togs upp i höstas.
En av dem är pv:s.

Nu kan bara segla iväg om han vill, ja, lägga ut nät och kanske kan vi få färsk spätta till middag.


Och överallt prunkar snödropparna .., det är som en liten skog av vita blommor!
Tänk .., att nånting kan bli vara så vackert!

Förmiddag ....

Och det blir morgonpromenad i hästhagen - där inga hästar ännu är -.

Jag gömmer Frolicgodis .., trär upp dem på små trädgrenar och harry springer av och an och letar, ivrigt viftande på svansen!

Ingenting är så roligt som detta!

Och jag hör bofinken och tar upp kameran för att fånga ljudet, men då tystnar förstås herr Bofink omedelbart, men lärkan är ihärdig och alla andra småfåglar förstås.

I ett träd nära Eckes gula hus, ser jag en Gärdsmyg.

Och vi möter en kvinna som har arbetat åt Försvarsmakten (ekonomiavdelningen), hon är kund i affären och säger "jaha, bor du här, det visste jag inte?" och vi står nere på vägen och småpratar en stund, allt medan hamnkaptenen kommer körande i sin vita pickup och han vinkar så glatt och efter en stund kommer de andra karlarna, dom som var morgon träffas nere i hamnen och sitter där och pratar strunt nån timme eller så.

Som ett litet rally är det.

Och nu är det flödande vårsol och innan det är dags för jobb, ska jag hinna med en timme eller så nere vid havet.

På klipphällen ska jag sitta och speja ut mot ejdrarna.

Ja, jag ska sitta där och filura över hur härligt livet kan vara så här en vanlig onsdag i mars.

Dagens fönster....

... finns i ett litet gult hus, beläget nedanför ett annat gult hus på en kulle.

Allt uti landet Halland.

Om man bor på Ejdervägen ...

.... och möts av den här synen, en alldeles vanlig tisdag i mars ..., då anar man kanske varför vägen har fått sitt namn.

Och alldeles ljuvligt var det att höra skrockandet från ejdrarna .., det där typiska.

Fram och tillbaka simmade dom.

Luften var ljummen, på gränsen till varm.

En bit därifrån låg en död fiskmås.

Och harry lekte med en fågelvinge.

Tidig morgon ...

Det första jag lyssnade till när jag vaknade, var P1-prat om vapenaffären i Saudiarabien.

Och vådan av att äta kött .., att livet förkortas med många år.

Och en debatt om Rinkeby.

Smatterord.

Korta svar och irritation.

Ifrågasättande.

Till sist stod smattrandet mig upp i halsen.

Så jag tryckte på knappen och tystnaden bredde ut sig.

Fönstret ställdes på glänt.

In kom havsljudet - det där avlägsna dånet som aldrig riktigt upphör - och långt bortifrån .., koltrastens flöjtande.

Här stod jag ...

... och lyssnade hänfört till stararna som satt på hustaket en bit bort.

Hos Johanssons.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Vi har en skylt på postfacket där det står: Pas de publicité s.v.p.
Alltså: Ingen reklam tack, fast på franska.

Ibland kan jag ångra det för det är lite kul med reklam ändå, det säger en del om landet det också. Jag ska lägga ut lite bilder från dagens skörd på min blogg - reklamutdelaren mötte Bengt och övertalade honom att ta emot en binge broschyrer så jag tog lite bilder på olika saker.


Det är vår och renoveringstider också i Provence.

Så fort jag såg fönstren tänkte jag på dig - där ser man vad en blogg kan göra med ens seende!! Så varsågod, det här är fönster det också!

Kram
Monica."

Tre inköpslistor från Västerås ...

Bilderna är tagna med en I-phone och jag har försökt ta bort det mesta lila-rosa-sticket (med min kamera blir dom blå ...), det är därför färgerna blir lite underliga.

Men listor är det i alla fall.

Tack snälla Jessica som kom ihåg att skicka dem!

Idag kom det orangefärgade pensionskuvertet ....

Ja, man kan ju säga som så .., att blodpudding i alla fall är himla nyttigt.

Och lättlagat.

Och om man vill kan man ju odla potatis på det som nu är gräsmatta.

Tänk, så mycket gott man kan tillaga av potatis!

Och har man tur finns det väl några fiskar kvar i havet.

Det behöver inte nödvändigtvis vara rödspätta.

Sill går också bra.

Spridda skurar från en ledig dag ...

Det är inte bara Rexxie som fyller år idag .., det gör även grannen Göran.
Nu är det ett bra tag sedan vi såg rök från deras skorsten och ååå, så roligt det är när den närmaste omgivningen återigen börjar befolkas.

Göran blir för övrigt sjuttiofyra år.
Andra som är födda just den 12:e mars är Liza Minelli, bloggerskan Cosifan, Leif GW Persson, Janne Loffe Carlsson, Evert Taube, samt Julia Lennon - mamma till John Lennon -.

När bilden tas håller grannen på att sprida ut kalk på gräsmattan .., den där gräsmattan som mest liknar en golfbana .., så grön och fin är den!

Harry, han är också glad att Göran är tillbaka.


Och även Ecke har dykt upp!
Här är han i trädgårdslandet och Harry kan inte bärga sig, utan bara måste hälsa på och Ecke lägger sekatören åt sidan och böjer sig ner och klappar om den där svarte krabaten.

"Hej Harry, ja, du är fiiin du .., och så stor du har blivit!" säger Ecke, som är uppvuxen i Ystad och för övrigt nästan helt blind.

Det är fönstret på Eckes lilla gula stuga som jag ofta fotograferar.


Så här såg det ut idag.

På väg hem igen, det tar tio sekunder kanske, möter jag en kvinna som är kund i affären.
En bra stund blir vi stående och pratar om allt möjligt .., lite om harry förstås, men också om vikten av vänliga ord och vad sånt betyder.

Ja, vikten av att bli sedd .., att mötas av vänlighet, helt enkelt ..., och innan vi skiljs åt säger jag att .., även såna här - till synes obetydliga och inte alls så viktiga samtal - gör hjärtat glatt.

Det pratet slutar med en varm, varm kram.


Sen sätter jag mig vid söderväggen och väntar på postbilen.

Dom tre gröna paketen ska skickas iväg idag.
Och så kommer bilen - det är inte den vanliga chauffören, utan en blond, nästan vithårig ung kvinna - och hon tar emot och hon lämnar ut.

Ojdå!
Ett grönt paket i retur!
Handstilen är mig helt främmande.



Men det visar sig vara från den rara ellem i Skellefteå - ellem som är en flitig kommentator här på sidan -.

Så roligt!

Och i paketet ligger världens minsta bok, men med gott om innehåll!


Där är nämligen mängder med klokskap som handlar om katter!
Och den som någon gång har haft en katt i sin närhet, den känner igen och l e r.


Ett litet brev har hon också skrivit och där står bland annat följande:

"Måste erkänna att jag blev liiite skadeglad över snöbilden. Än tycker jag att det är för tidigt med vår hos er. Här har vi 65 - 70 cm snö och blåis på trottoar och gångbanor ...".

Jo, jo.
Skadeglad, var det, ja.

Då lägger jag in den här bilden en gång till.


Den togs alltså för en timme sedan.

Now we´re talking "skadeglad", ellem!

Stor kram på dig och tack för såväl bok, som rader och tidningsurklippet om AP!

Om någon timme ...

... kommer postbilen och då går dessa tre gröna paket iväg, för att - hopefully - landa hos respektive vinnare.

Det är Tankevågor i Stockholm, Biggan B i Hudiksvall och Monica i Sjöbotten (utanför Skellefteå) som nu kan invänta snäckor och lite annat smått och gott, bland annat en dvd-film skänkt av Monica i Frankrike, samt ett vackert akvarellkort från Eva i Östersund.

Den filuriga bruna tejpen, den kommer från Portugal och den här madamen.
Tack igen! säger jag.

Och än en gång: grattis till vinnarna!

Ps. Fourmum .., om du inte mejlar mig din adress nu, så blir det en lugg i håret ..,.-)
Och Inga i Vännäsby och Tessan .., halllååååååå! Ni har vinster att inkassera! Ds.

Idag fyller Rexxie år!!

Rexxie - som egentligen heter Anders - är en sann livlina för oss bloggare!

Det han inte kan gräva fram fakta om, ja, det tror jag inte finns!!

Och dessutom är han snäll, rar och generös och har ett stort, varmt hjärta!

För evigheter sedan visade vi upp våra kylskåpsinnandömen och även om kylskåpet hos Rexxie numera kanske ser helt annorlunda ut, så får ni ändå ta er en titt!

Här ...., kommer en stor grattiskram härifrån!!

Nästa gång jag besöker Skåne ....

... då skulle jag vilja titta in här.

Ann Janssons icke-krusidulliga stengodsalster går nämligen rakt in i mitt hjärta.
(Se pilen längst uppe på bilden .., skålen är gjord av just Ann Jansson).

Men jag skulle också kunna tänka mig att besöka Bissa Sergersson och när jag ändå är i faggorna, ja, då skulle jag nog titta in i Märta Måås - Fjetterströms butik/ateljé på Agardsgatan 9 i just Båstad.

Råkar jag komma in närheten av nordöstra Skåne, då blir det ett besök hos Maria Brusewitz, vars lergods i grönt gör mig så l y c k l i g!

Titta bara på hennes olivskål!

Eller varför inte ta en titt i Örnahusens Snickeri?
Deras 2 meter höga sjömärken vore väl nånting för den som har havet inom hörhåll.

För mig är allt detta helt underbar konst!

Blir man glad ...?

Ja, det blir man, när rara arbetskamrater sparat inköpslistor när man själv var på vift i Sälen!

Och efter många, många år som inköpslistesamlerska kan man i alla fall konstatera en sak: ordet creme fraiche kan stavas på alla möjliga olika sätt!

Måndagsfönstret ...

.... finns i Västmanland och det är min egen fönsterleverantör (hovleverantör kanske ..., ja, ni minns väl att pv numera kallar mig Ers Nåd, sedan jag upptäckte att det i mitt släktträd finns anor från Ockelbo!) Ulrika som varit framme med kameran.

Eller ajfånen.

Här, var hon när bilden togs.

Nu sinar det i skålen ...

Fyra nya vinnare blev det i ett huj!

Först Tankevågor som vann förstapriset, den där skylten med lyckoreceptet nedskrivet.

Tankevågors blogg hette tidigare"Londongirl" Tankevågors alias var tidigare "Londongirl" och hon har varit med länge, länge i min länklista!

På hennes blogg finns alltid underbara bilder .., och hon berättar ömsint om barnbarnsglädjen, om kärleken till Hufvudstaden, till djuren ..., till skärgården och till stugan på ön.

Tröstpriset (servetter och ett kakmått i form av en Golden Retriever) gick till Tessan, som för mig är helt okänd och det priset får ligga här och vänta på att hon hör av sig och meddelar sin adress, och samma sak är det med Inga i Vännäsby.

Ny dragning igen igår!

Då blev vinnaren Monica i Sjöbotten, utanför Skellefteå.
(Priset: ett ulligt prydnadsfår, samt ett ljuvligt kort målat av Eva på Frösön!)

Så här skriver Monica:

"Hej Elisabeth och tack igen för vinsten.

Fick som jag berättade förut åka och snusa på mitt sistfödda barnbarn och häpnade återigen över ett fenomen som återkommit varje gång jag träffat en ny familjebäbis:

De nyfödda flickorna har haft stora likheter med sina pappor och pojkbäbisarna med sina mammor. Det var likadant den här gången.
Vår nyfödda älskling är en direkt kopia av sin moder!
Lite kul tycker jag.

Idag har vi sol här i Sjöbotten ,så det kan bli nån liten skotertur med grillning.
Vi får se.
Monica."

Tröstpriset går till Biggan i Hudiksvall.

Det blir en dvd-film som Monet i Frankrike så generöst bjuder på, samt ett fat med musslor från Halland. (Ja, musslor och snäckor skickas nu runt till de här pristagarna, då det äntligen har tinat upp ute och snön/isen försvunnit!)

Stort grattis till er alla fyra!

Jag minns precis första gången ...

Mamma i Bolivia.
Kanske var hon i 70-årsåldern när bilden togs.

Ja, jag var kanske femton, sexton år och min bästa kompis var hemma hos mig och så - plötsligt - bad hon att få prata i enrum med min mamma.

Det var bara mamma och kamraten och jag ville - kanske av någon slags stolthet - inte fråga vad det hela handlade om och mamma sade inte ett knyst.

Inte kamraten heller, för den delen.

Det var första gången som jag upplevde min mamma som nånting annat än bara just "mamma", ja, mer som en självständig individ, frikopplad från föräldraskapet.

För någon tid sedan fick jag ett brev från Åsa.

Åsa var lillasyster till Lasse som var min lekkamrat och nu hade Åsa hade upptäckt min blogg och skrev långa mejl och berättade om minnen från tiden i Malå, men allra mest berättade hon om min mamma.

Hon vittnade om hur hon - Åsa - hade legat på vår soffa och att min mammas händer hade kommit att betyda "Trygghet" för henne.

Det var andra gången det slog mig, det där att ens föräldrar inte bara är "föräldrar".

Kom jag själv ihåg nånting av det som Åsa berättade .., att hon legat på vår soffa och ofta hälsat på?

Nej, inte ett dugg!

I morse när jag öppnade min mejl, hade jag ett meddelande på Facebook från en man hemifrån.

Jo, jag har sett hans namn och hans kommentarer och små betraktelser och jag har ofta tänkt att ..., så lite man vet om andra människor, även såna som under en hela ens uppväxt funnits där i periferin .., som en pusselbit bland många andra i det som bildar ett samhälle.

Och jag läste hans rader och det var som om det blev korsdrag i själen och när jag hade läst klart, förundrades jag återigen, ty bara ytterst små fragment har jag av den då lille gossen, tre år yngre än undertecknad, jo, jag minns att mamma pratade så varmt om honom, men inget mera.

Såväl han, som den lilla tösen Åsa, hade alltså tillbringat dagar hemma hos oss och vad gjorde jag själv .., lekte cowboy och indianer eller drog den grå dockvagnen längs grusvägen?

Brevet från Åsa och raderna från Stig öppnade liksom en dörr till ett annat liv.
En glimt till ett parallellt liv.
Till mamma.

Så här skrev han:

"Hej Elisabeth!

Jag vet inte om du kommer ihåg, men din mor var en av dom som lärde mig redan i tidig ålder att det finns ingen bättre eller sämre, hon var som en extra mamma till mig då jag som 3-4 åring brände mig ganska ordentligt och blev omhändertagen av din mor på sjukstugan i Malå.

Jag hade svårt att släppa henne efter att jag behandlats färdigt, så jag var en hel del oss er då jag var liten. Och jag kan väl säga att trots den ringa åldern, så kommer jag ihåg hennes enorma utstrålning som jag är säker på att fler än jag fick uppleva.

Jag har burit hennes minne med mig genom livet och det känns som man öppnar en skattkista då man läser din blogg.

Vem var hon, vart kom hon ifrån?

Många av mina frågor har besvarats.


Mamma i kistan.
Hon skulle nog inte ha tyckt om att vi hade valt en så lång kjol.
Om jag anser att det är hemskt att visa en sån här bild?
Inte det minsta.
Döden är precis lika naturlig som livet.
Och mammas nylonstrumpefötter är precis lika fina, fast hennes hjärta inte längre slår.


Då jag såg kortet av hennes fötter efter att hon dött, ska du veta att hennes person svepte över mig igen, Det var en fantastisk kvinna, Ann Gerd, och i min fantasi hade jag hoppats att jag själv kunde säga till henne vad hon betytt för mig. Men som alltid så hinner tiden ikapp och förbi.

Men jag vet att mina två grabbar, 16 och 18 år gamla, indirekt har påverkats till att vara som din mor en gång lärde mig, så man kan väl säga att hon lever vidare på fler sätt än vad du kan tro.

Jag skickar med en melodi som jag sjungit in vid köksbordet hemma med ett glas rött och med tankarna till alla som lämnat oss, och i högsta grad så är det en låt från mig till din mor som betydde en hel del för mig då, och gör det än idag.

Tack än en gång för all information som du dokumenterat.

Stig."

Låten var den här, men jag fick lyssna till Stigs sång.

Några rader från pElle ...

Bilden togs i fjolsomras.
Nu är harry tämligen stor och jag har blivit ett år äldre.

"Hej alla vänner, det är pElle som skriver!

Ja, jag tänkte att ni kanske undrar hur jag har det?
Jo, jag har det bra.

Jag är ju som ni kanske vet en ganska gammal katt, kanske sjutton år .., matte vet inte så där jättenoga, ja, jag kan vara sexton också?

Idag har jag mest legat ute på altanen, precis så där som på bilden.
Husse har ryktat min päls och det är det bästa jag vet, då spinner jag allt jag kan och matte säger att det låter som en liten motor!

Husse har även ryktat harry, men jag lossar mer hår än harry och av allt håret blir det små bollar som husse sätter fast i äppelträdet eller i buskarna, så där så småfåglarna ska få nånting att bygga bo av.

Ibland norpar harry en sån där "tuss" och då blir husse arg och skäller på honom.

Vi har haft det så himla skönt idag.

Först åkte husse och matte till Ugglarp och plockade musselskal, och sen, när dom kom hem, satt vi ute på altanen (den byggdes som dansbana när husse fyllde 50, därför är den så stor och ja, husse älskar att dansa, men inte matte, hon är nämligen den som alltid för i dansen och det tycker inte alla karlar om, men det är då typiskt matte, för hon vill alltid bestämma!) och husse gjorde kaffe och värmde gifflar och sen satt dom där och tittade i en liten kikare och såg på småfåglar som inspekterade fågelholkarna uppe i slänten.

Matte fick en ny holk av Solveig och Roland som bor mitt ute i skogen, inte långt från Vansbro, och i den holken har en Blåmes varit och tittat flera gånger och matte blev så glad och sa att hon skulle ringa till Solveig och berätta just detta.

I den andra holken, som är mycket mindre, har en Pilfink flugit in och ut flera gånger.

Ni undrar kanske var sigge nilsson är?
Han ligger mest i pannrummet och sover i sin korgstol.

För en stund sedan, när husse, matte, harry och jag själv var ute på altanen, då lutade sig matte bakåt och sa ..."tänk, att man kan få ha det så bra .., ett så stillsamt liv och sitta här och titta på fåglar och höra fiskmåseskrin från havet och ha kaffekoppen i ena handen!"

Då sa husse att han också tyckte att det var ett bra liv.

I eftermiddag ska dom elda ris.

Det är matte som har hittat på det.
Liiiite synd tycker jag att det är om husse, för matte hittar på så mycket och det är nästan alltid husse som får göra det hon hittar på, men då säger matte att så är det här i livet och så är det bra med det.

Förresten berättade matte att dom sett Strandskator på stranden i Ugglarp.
Det är nog ett sånt där vårtecken, tror jag.

Nu vet ni det mesta.

Jam, jam från er vän, pElle."

Landet Halland ...

... där det krasar under skorna när man går på stranden.

Ja, i alla fall på stranden vid Ugglarp, några kilometer från det gula huset på kullen.

Och det är en vidunderlig vårdag .., harry hämtar pinnar som slängts ut i havet ..., människor promenerar .., en svettig man joggar ..., och jag plockar musselskal som ska hamna i trakten av Stockholm, i Hudiksvall och i Sjöbotten.

Sen kaffe.

Det vill säga, just nu blir det kaffe vid söderväggen.

Dagens fönster ...

"Det var ett tag sedan jag skrev och sände dig fönster!

Här ett från den närbelägna kyrkan S.t Nicolai i Lidköping.

Tjocka nischer ...och ljuset är tydlig morgonsol.

Hälsningar Marie-Louise."

Fönsterfångerskan säljer även vykort .., här kan ni se hennes alster!

Och här en annan av hennes bloggar.