torsdag 10 januari 2013

DBFV för Ulrika i Västmanland ...

Bilden lade jag - Elisabet - till.  Den är så fin och go.

 ... från de senaste dagarna, det är (och snart kräks ni väl åt allt lovey dovey från mig ;) ): Marcus!
För att han alltid alltid finns där för mig, för att han är så oerhört snäll och generös, för att han aldrig, aldrig jävlas eller gör saker mot min vilja bara för att retas och för att han är så lugn och trygg i sig själv och inte det minsta ego. 
Bara så rar och lugn och självklar.

När jag är ledsen säger han "det kommer att ordna sig", och jag vet att det är så. 
Det är svårt att förklara, men det är en sådan stark trygghet hela tiden.
Dessutom har vi jäkligt roligt ihop. :-)

Och i och med att jag träffade honom träffade jag också rallygänget, och bland dem finns nu de som blivit nära, alldeles underbara vänner. 

Lägg till det mina fantastiska grabbar... 
Jag känner mig rik!

En annan höjdpunkt är att jag nu, 3 veckor efter operationen, kan gå normalt i trappor. Hurra!
Fortfarande e n o r m t trött mest hela tiden, men i övrigt går allt framåt med stormsteg!

1 kommentar:

  1. GRATTIS ULRIKA!
    Kommer ihåg hur tufft du har haft det!

    SvaraRadera