Livet är inte alltid ett enda rakt spår.
För Turtlan är det kämpigt just nu.
Långt hemifrån ..., och med en en älskad pappa som är svårt sjuk.
Så här skriver hon i ett mejl som kom igår:
"På hemväg längs havet efter lunch idag så ringde det på telefonen.
Gick runt ett hörn för att svara. Det lät så från havet så för att höra bättre så gick jag runt ett hörn. Satte mig i en trappa för att prata en stund.
Då fanns det här fönstret där.
På bänken sitter ett par tillsammans. Det där att vara två har betytt mer än någonsin för mig de här dagarna här nere.
Turtlan nere på ön."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar