Med stigande ålder lär man känna sig själv och somliga lär sig inte förrän en hel massa år har gått och då är det ju så dags.
Men länge har jag vetat att det enkla, det är det som går rakt in i mitt hjärta.
Att till exempel sitta vid ett köksbord och småprata, precis som mammas farbror August längst till vänster på bilden - fotot är taget i August och Hannas kök i Dikanäs - och nu bjuder han vännerna Bror Bodefors och Fritz Karlsson på jordgubbar med grädde och nog tycks mannen i mitten aningen förlägen?
Det där enkla tänker jag på när jag nu på förmiddagen har ett ärende till Falkenbergs Sparbank i Getinge.
Bankkontoret är litet och pyttigt och där inne sitter människor som jag känner igen från affären .., det hejas lite och bankdamen är rar och vänlig och har ett varmt leende.
När jag åker därifrån tänker jag återigen på det där med enkelheten.
Och hur oändligt mycket den betyder.
Hur glad jag blir av den!
// Bilden kommer från Vilhelmina kommuns fotoarkiv och Erik Lindahl skriver att "jordgubbarna var säkert odlade av farbror Fritz som var den ende i byn som odlade jordgubbar och han vaktade dem väldigt noga!"
Det är nog inte helt och hållet den situation den tidens karlar skulle vilja fotograferas i. Jag är inte säker på att ens odling av jordgubbar var riktigt, riktigt mansgöra.
SvaraRaderaPotatis kanske.
annannan: nej, kanske är det så .., eller så är han stolt över jordgubbarna (kanske är det Fritz som ser lite förlägen ut ...?) och tänker .., ja, men inte ska väl ...?
SvaraRadera