En gång varannan vecka ...

... börjar jag arbeta på förmiddagen.

En enda gång och då är starttiden 8.45, i stället för 14 eller 15.

Av någon för mig outgrundlig anledning innebär det - alltid - att jag inte kan somna kvällen innan.
Helt omöjligt är det!

Då ligger jag under täcket och lyssnar irriterat till pv som somnar inom loppet av tio sekunder och han sover så gott, så gott ..., och harry också .., snark-snark .., och jag vrider och vänder mig och lyssnar till P1-repriser och bestämmer mig för att inte missa pratet om vad man ångrar här i livet, men det gör jag förstås .., dåååå har jag somnat!

Sen drömmer jag konstiga saker mest hela natten.

Vi har hyrt en stuga i Sälen tillsammans med några engelsmän och mina barn har blivit tonåringar och hittar inte sina skidkläder och så vaknar jag och allt det där vridandet börjar om igen.

Och pv sover.
Och sover.
Åååå, vilken underbar sömn han har!

När klockan är fem stiger mannen med den goda sömnen upp och en timme senare ger han sig iväg .., jag ligger tills klockan är halv sju - lyssnar till pratet om den nye påven som ser så snäll ut - och när jag väl är uppstigen blir det hetsig debatt i gomorronsoffan och gärna debatt, men inte så tidigt, så jag gör mig en macka med resterna av lammsteken som pålägg och jag tänker på dottern som är i Kiev och på andra dottern som har skickat en mms-bild på sitt lockiga hår och nu är det dags att gå ut med harry och när jag vid halvtvåtiden kommer hem igen .., då ska jag göra som på bilden.

Precis så!