Precis så som i din rubrik lärde jag mig att känna igen det vi i Stockholm då kallade norrlänningar. Jag hade en rumskamrat på studenthemmet som alltid sa:jag letade min penna. Precis som du letar en bild.
Vi från södra delen av landet sa: jag letade efter min penna och det där utelämnade "efter" blev för mig synonymt med norra Sverige. Undrar hur det blivit så?
Monet: när jag läste dina rader, fick jag säga meningen högt igen och då låter det ju helt galet! Och jag tänkte .. men säger vi verkligen så .., har jag bara inte glömt ordet "efter"? Nu har jag suttit här och övat. Jag säger nog .."jag letar pennan", men inte "jag letar bollen", jag fattar inte hur man kan säga nåt så underligt?
Men jo, jag säger helt klart ..."jag letar pennan".
Helt otroligt! Och aldrig en enda gång har jag reflekterat över det!
Men så lustigt. Har ingen sagt något om det här till dig nånsin på alla år? Jag tror säkert att du hittar det här om du söker på dialektala skillnader. För du är inte ensam, det kan jag lova dig, jag som sedan länge känner igen det här hör det direkt. Men man hör det mera i talspråket, det är inte så ofta man ser dt skrivet, det var därför jag reagerade över din rubrik.
Fråga dina vänner från norr om de också känner igen sig!! Och visst är det intressant med språk?
Monet: ja,jag ska höra med Ingela .., hon har koll på sånt, men säger det säkert inte själv. Det mest förunderliga är ju att jag inte har tänkt på det! (Nej, det gör mig inget .., jag lär nog fortsätta också .. men att jag inte har reflekterat alls .., det får mig att smajla.) Det är roligt med dialekter. Pv - som annars är rätt viktig av sig när det språk - säger "jag har varit och sjungt!" Eller så har han "hållt en hammare i handen" .-)
Finaste pElle! :)
SvaraRaderaPrecis så som i din rubrik lärde jag mig att känna igen det vi i Stockholm då kallade norrlänningar. Jag hade en rumskamrat på studenthemmet som alltid sa:jag letade min penna. Precis som du letar en bild.
SvaraRaderaVi från södra delen av landet sa: jag letade efter min penna och det där utelämnade "efter" blev för mig synonymt med norra Sverige. Undrar hur det blivit så?
Hoppas att pElle har det lite spännande i "Katthimlen" också!
SvaraRaderaKattis: visst var han!
SvaraRaderaMonet: när jag läste dina rader, fick jag säga meningen högt igen och då låter det ju helt galet! Och jag tänkte .. men säger vi verkligen så .., har jag bara inte glömt ordet "efter"?
Nu har jag suttit här och övat.
Jag säger nog .."jag letar pennan", men inte "jag letar bollen", jag fattar inte hur man kan säga nåt så underligt?
Men jo, jag säger helt klart ..."jag letar pennan".
Helt otroligt!
Och aldrig en enda gång har jag reflekterat över det!
Och jag säger nog "jag letar bollen" också! Det här måste jag kolla upp ,-)
SvaraRaderaUnderbar bild!
SvaraRaderaMen så lustigt. Har ingen sagt något om det här till dig nånsin på alla år? Jag tror säkert att du hittar det här om du söker på dialektala skillnader. För du är inte ensam, det kan jag lova dig, jag som sedan länge känner igen det här hör det direkt. Men man hör det mera i talspråket, det är inte så ofta man ser dt skrivet, det var därför jag reagerade över din rubrik.
SvaraRaderaFråga dina vänner från norr om de också känner igen sig!! Och visst är det intressant med språk?
Monet: ja,jag ska höra med Ingela .., hon har koll på sånt, men säger det säkert inte själv.
SvaraRaderaDet mest förunderliga är ju att jag inte har tänkt på det!
(Nej, det gör mig inget .., jag lär nog fortsätta också .. men att jag inte har reflekterat alls .., det får mig att smajla.)
Det är roligt med dialekter.
Pv - som annars är rätt viktig av sig när det språk - säger "jag har varit och sjungt!"
Eller så har han "hållt en hammare i handen" .-)