Elisabet

Om Staffan från Norrfjärden ...

"Han hade många intressen som fångade honom och han utvecklades hela tiden. På gården i Tullnäs fanns sommarhöns, grisar och får under de första 30 åren familjen bodde där. Att skapa en lummig trädgård och senast en damm var projekt vid sidan av biodling.

Lindmarks intresse för fåglar, påstod han, började då hans fröken uppmärksammade en domherre han ritat. Varje vår hade han fågelboken i beredskap för att anteckna när varje ny flyttfågel anlänt. Han förde statistik över fåglarnas ankomst med datum för varje fågel och år.

Människor i alla åldrar tog och fick han kontakt med, ett uttryck för hans nyfikenhet. Med sina skämt och historier var han omtyckt av så väl gammal som ung.

Han var en god lyssnare, en empatisk medmänniska men framför allt en underhållare.
Han tog plats och han såg till att synas. Han hade kvar sitt barnasinne och var inte rädd för att visa det även i vuxna sammanhang. Många var det som fick uppleva honom som Jerry Williams, som rysk general eller ballerina i rosa tyllkjol."

Ännu ett livsöde träder fram bland hemtidningens minnesord över avlidna.

Och jag tänker på hans fröken som uppmärksammade domherren som han ritat och vad det kom att betyda.

Själv minns jag vissa lärare av just den anledningen; man blev sedd som människa.
Klara Öberg som sa att jag var duktig i engelska .., lärarinnan på Kom Vux som bad att få använda min uppsats om den grönländska kvinnan i undervisningen .., och Ulf Stenwall, matteläraren som bjöd upp mig när han var vakt på högstadiets skoldans.