Jobb från åtta till två.
Första timmen är inte på schemat - bara min egen tid - allt för att slippa stressa.
Aldrig har jag väl fått så mycket input som just då.
"Kom nu ihåg!"
"När du ska ...!"
"Glöm inte att grädda två grekiska lantbröd till klockan ett ...!"
"Och bonuskundskyltarna måste vara uppe och på plats innan två, då kunderna kommer!"
"Vi fick dubbelbeställning från Wapnö igår .., jag tror inte att du behöver beställa därifrån!"
"Jaha, du fixar Skånemejeriers nu ...?" (tänker på lindalotta varje gång)
Fika vid tio.
Prat om människor som är på gränsen till giriga.
Det är för mig nästan den sämsta egenskapen av alla.
Girighet.
Så där som tonårspojken i Ystad som alltid såg till att kompisarna fick betala för hans varor .., och oftast en och samme kompis, han som såg så förskräckt ut och alltid stod sist i kön och ingen verkade prata med honom, utom just då, när det skulle betalas.
I charken är A-M ensam och fixar smörgåstårtor, modell mindre.
Som smör i solsken går dom åt!
När hon har rast, får jag ta över och expediera och jag känner mig som bocken utsedd till trädgårdsmästare.
"1 hg berlinerkorv i skivor ....", visar sig vara det vi hemma i Malå kallade för kokt medvurst.
Jaha, ja.
När klockan är två är jag hysteriskt trött.
Orkar inte handla.
Tar moppen och susar hemåt .., har motvind och kapuschongen på min anorak fylls med luft och vore man en älva i kroppen - och det är man inte -, hade det varit risk för luftfärd.
Väl hemkommen gör jag ingenting.
Sitter ute på altanen och tittar på harry som inte heller gör nånting.
Jo, han ligger på rygg i gröngräset och jonglerar med en pinne.
Funderar på middag, men orkar inte ens tänka tanken.
Sen in igen.
Betalar räkningar, sätter undan till Greklandsemestern, funderar på om vi verkligen behöver ha DN ..., skickar pengar till Guy/EM i Thailand ..., och ska nu bara ligga raklång på soffan Ektorp.
Jag ska lyssna till vacker musik och bara ta igen mig.
Hämta hem själen, liksom.
Jag och Tony är helt chockade! ;)
SvaraRaderaI 30/35 år har jag utan uppehåll, prenumererat på vår lokala tidning.
År ut och år in...
Ett måste till frukosten - så har vi alltid resonerat.
Å så får vi för oss att börja läsa den på nätet i stället och säger upp pappersupplagan.
Just den helgen krånglar det på tidningens servrar och vi kan inte fixa prenumerationen via nätet.
Dagarna går...utan tidning.
Å allt känns jättebra och vi saknar den inte ett dugg!
Hur kunde det bli så? ;)
Vi fattar ingenting.
Tydligen vänjer man sig vid det mesta.
Men kollen på vad som händer i Borås, den är ju förstås skral numera
...fast en del av det kan man ju läsa om i gratisupplagan på nätet förstås.
Varma solskenshälsningar!
Tänk så jobbig dag. Att man ska bli så utpumpad! Hua.
SvaraRaderaJag minns hur trött jag var ibland efter en skoldag men det kändes värst just när jag kom hem och då var det barn och mat.....ofta.
Skönt att du kan vila dig efter i alla fall.
SoF: ja, av och till har jag ju varit utan dagstidning, t.ex. när jag levde som ensamseglare i Ystad.
SvaraRaderaMen roligt var det inte ,-)
Att läsa tidningen på jobbet är uteslutet, det hinns inte.
Återstår då på nätet.
M e n ..., för mig är det ju själva känslan att få strääääcka ut på soffan - raklång - och så ta del på del. Det är en ren njutning!
Men man kanske vänjer sig?
Eva i Tyresö:
Fast nu är det väl sviter av influensan. Jag är fortfarande rejält förkyld.
Äsch, jag tycker att du skall ha kvar DN!!
SvaraRaderaSynd bara att det inte skiljer mer i pris på en helveckopren och på fre-sön, är nästan lika dyrt. Jag tycker att det är värt att ha den i alla fall (har bara helgerna).
Jag vill inte vara utan papperstidning! Jag vill bläddra, känna pappret, lukta trycksvärtan och prassla. Det är ingen känsla att läsa tidningen på skärm och inte är det nån höjdare heller att läsa i sängen.
SvaraRaderaRexxie och Ruta Ett: jag har ju ingen Ipad och att enbart sitta här vid bordet och läsa (här är stationär dator, eftersom jag vill ha stooor skärm).
SvaraRaderaKanske, kanske om man hade en liten variant?