Hemma ...

Tomater på köksbänken. Och solstrålarna.

En dag lyssnar jag i P1 till en man som berättar att på hans förra jobb maskades det nåt så otroligt .., halva tiden satt personalen bara och spelade kort eller läste tidningar, eller gjorde ingenting alls.

Det är nästan så jag inte tror mina öron!

Arbetar man i affär, är i alla fall den möjligheten obefintlig .., det är full fart mest hela tiden.
I personalrummet ligger ett kollegieblock där vi skriver ner synpunkter och det är ganska typiskt, för det här att hinna prata med varandra i lugn och ro .., den tiden finns liksom inte.

Idag sex timmars arbete, mest i mejeriet.

Kunderna är glada .., nu är det sommarvärme ute .., några kommer i shorts .., och av vinterjackor syns inte röken!
Det köps grillkol och briketter .., Isabelles mamma berättar att hela familjen varit på picknick i skogen ..,  ja, det är sån glädje bland kunderna!

Kvart över åtta tar jag mopeden och kör hemåt.
Igår svindelvacker solnedgång ..., ikväll dimma, men ändå så fint.
Luften är ljummen.
M i l d.

Och hemma tittar den sjuke pensionatsvärden på hockey .., tillsammans ser vi Skellefteå vinna sin tredje match och vi dricker te och jag har våldsamt ont i höger knä - det som läkaren säger att jag omöjligen kan ha ont i - och det är svullet som en handboll, men nu är det ju som det är och kanske får man bara "gilla läget".

Det kanske aldrig blir bättre än så här?
Och oavsett hur ont jag har på kvällen, har det gått över när det blir morgon.
Sen börjar allt om igen.

I Boston har människor förlorat såväl armar som ben.
Några har förlorat sina liv.

Ja, så är det.
Allt är relativt.

Ledig dag i morgon.
Då ska det putsas fönster.

H a l l e l u j a.