Kvinnan i 65-årsåldern som - brett smajlande - berättade att hon och hennes två väninnor i morgon ger sig iväg till Chelsea Flower Show i London och det är inte första gången heller.
Sexhundra kostar inträdet.
"Men det är det värt .., jag lovar dig!" sa hon.
Sen pratade vi om detta och hon sa att för något år sedan hade hon suttit på en filt i Hyde Park och varit med om konserten.
"Elisabet, du kommer att älska det!" fortsatte hon.
Och så killen i 6-årsåldern som hörde namnet "Stenberg" och sa ..."vilket konstigt efternamn, mamma".
Själv hette han minsann Adolfsson.
Sist av allt kunden som jag alltid tycker påminner så oerhört mycket om den irländske mannen i Galway, han som på bilden står där och tycks begrunda livets mysterier .., han med keps.
Den mannen (nu menar jag kunden ..) har varit grönsakshandlare och berättade att prins Bertil och prinsessan Lilian tillhört kundkretsen.och jodå, han kände mycket väl till dem.
Färskpotatis köpte dom gärna och så andra grönsaker förstås.
Det var dagens bästa.
Ja, förutom moppeturen hemöver och solen som ännu inte försvunnit bakom horisonten .., och doften av hägg och snart syrén.
Mindre roligt är det med bilister som - när dom passerar någon på moped - inte håller ut ordentligt, fast det är tomt på vänster sida! Om ni bara visste hur hemskt det känns när man blir passerad av bilar som kör fort och bara när någon halvmeter ifrån en!
Och än värre är det med långtradare eller bussar som gör samma sak!
Jag brukar sakta ner och köra ordentligt på sidan eller helst in på p-plats när jag ser en långtradare/buss närma sig .., (eller flera bilar, så flyter det på bättre) men det struntar dom glatt i och stryyyyker förbi alldeles för nära, så där så man nästan ramlar omkull av vinddraget!
Då, om inte förr, har man lust att räcka finger åt dem!
Vi körde bakom en långtradare mellan Abborträsk och Arvidsjaur en gång och den körde om en herre på cykel som hamnade i diket av vinddraget, som tur var så gick det bra för farbrorn. / Agnetha
SvaraRaderaAgnetha: ja, det här hemskt!
SvaraRaderaEn gång på väg hem från Slöinge - vägen är smal och slingrig - fick jag en lastbil som kom körande bakom mig. Jag försökte köra det fortaste jag kunde för att komma till en gårdsinfart för att på så sätt svänga in, men lastbilen körde då ännu fortare och pressade sig förbi .., det var vara bara några dm ifrån!
Jag var iskall av skräck.
Än värre är det om dom har släp, för släpet ser man inte alltid och risken är att man - när lastbilen passerat - tror att åååå, nu kan man pusta ut, får släpet på sig!
Usch, jag tycker det låter oerhört riskabelt. Även om du för det mesta njuter av dina turer. Härnere har vi det värst med motorcyklister som kör om i kurvor, i rasande fart och med mötande trafik svänger in en meter framför e. Organdonatorer var det någon som kallade dem.
SvaraRaderaMonet: det är gräsligt hemskt!
SvaraRaderaOm detta diskuterade jag med en manlig kund i affären. Han kör också moped, men på typiskt manligt vis viker han INTE åt sidan och släpper fram bilarna bakom, utan ligger där som en propp.
Jag försöker alltid att underlätta om jag får kö bakom mig; stannar vid sidan (det är inte alltid det går, någon vägren finns inte längs vägen till jobbet) och släpper fram bilarna, men dom här som inte kan hålla sig, utan slickar sig förbi på decimeteravstånd förbi .., det är så hemskt!
Monet igen: när vi körde Route Napoleon (jag tror den heter så) var det ju brant och hårnålskurvor .., ja, då blev vi ideligen omkörda av till synes vettkösa mc-förare som körde som galningar och vi sa .., vi kommer att möta dem någonstans längre fram, men då inte längre i livet!
SvaraRaderaJa var försiktig på alla vis!!!! För din väg är så smal !!!! De fattar väl inte hur det känns!?
SvaraRaderaJag tycker du ska hänga på en "stingpinne" på moppen. Då blir bilisterna försiktigare. De är nämligen räddare om lacken än om cyklister och mopedister.
SvaraRadera