Elisabet

Gårdagen ...

Målning av Eva på Frösön som visar en cyklande bloggmadame utanför lägenheten i Ystad. pElle syns också.

... blev en vanvettigt hektisk dag på jobbet!

Låååånga köer, spel och dobbel och suckande arbetskamrater och skriv-i-blocket att det hade varit önskvärt med mer personal en sån där subtropisk värmedag när alla människor vallfärdar till sina sommarhus och sedan kommer in och handlar lunch eller middag.

Och så den där känslan av att vara otillräcklig.
Känslan - eller vetskapen - att nu rasar fruktdisken och mejerikylen och vi hinner inte fylla på och inte hinner vi grädda bröd som man önskar heller!
Det är hemskt.
F r u s t r e r a n d e, helt enkelt.
Å andra sidan är väl dom här känslorna lätt igenkännbara för snart sagt alla yrkesgrupper.
Färre personal .., mer att göra.
Men var tar själva arbetsglädjen vägen ...?
Känslan av att göra ett Bra Jobb.

Man får trösta sig med annat.

Rara människor till exempel ..., på väg till dansfest i Västerhagen (typ Folkets Park bara några hundra meter från affären .., rakt in i bokskogen!) .., glada, uppspelta och finklädda .., andra som hämtar bufféer, räkbomber eller underbara smörgåstårtor .., allt förfärdigat av A-M i charken!
A-M, vars kinder blir allt mer rödblommiga under dagens gång.

Själv står jag i kassan.
En ung man säger "men vilken fin dialekt du har!" och jag själv som tänker om en kvinna i 40-årsåldern att ..."å, vilken härlig skånska hon pratar!" och när kvinnan har packat i sina varor säger hon ..."vet du, jag känner igen dig från Fridhems Livs i Ystad och från Supermarket ....." och så blir det prat om Ystad förstås och flytten hit och jag blir så innerligt glad av att träffa en före detta kund därifrån, ja, så där så hjärtat tar extraskutt! 

Och så moppeturen hem och värmen som ännu är kvar .., pv som kommer hem från Göteborg och är glad och lycklig och säger att det har gått över förväntan .., Eurovisionsfinalen med suveräna Petra Mede som är så vacker i sin rosa klänning ...., Islands bidrag som inte vinner och Robin som ser ut som en liten pojke och hamnar i mitten.

På familjechatten sms:as det friskt!
Jag är den ende som håller på islänningen och Äldsta Dottern tror att Robin ska vinna och hon som trivs i Kiev tycker att Ukrainas bidrag är ganska bra ...., och från sonen kommer ett meddelande att han arbetar och har klappat två fina hundar tillhörande en mindre-lyckligt-lottad-medmänniska och då skickar vi hjärtan till honom och en av systrarna skriver att "näst efter pappa är du nog världens snällaste polis" och då förstår ni ju hur det känns i mammahjärtat.

Och nu är det är morgon.
Göteborgsvarvetmannen sover ännu .., det gör även harry.
Ett fönster står på glänt.

Jag hör näktergalen.