Den förste ...
 |
| Affisch inköpt på Ottenby fågelstation. |
Häromdagen telefonpratade jag länge med en god vän .., bra mycket äldre än undertecknad.
Hon vittnade om hur krånglig tillvaron kan bli, ja, allt eftersom åren går.
Inte bara sjukdom - sin egen eller partnerns - tar på krafterna .., man tappar liksom livslusten ibland.
Vänner sedan ungdomstiden; vänner som följts åt genom åren, finns inte mera.
"Det är mest begravningar nu för tiden ...", sa den goda vännen.
Och när jag för en liten stund sedan gick in på hemtidningens sida över avlidna .., upptäcker jag att bland alla åldringar, finns även en före detta klasskamrat som hastigt avlidit.
Den förste.
I fjol, under besöket på Ottenby Fågelstation på södra Öland, råkade vi på ett par malåbor som just då var på väg till stationen och vi därifrån.
Det var Kajsa och Johnny.
Det blev ett trevligt möte .., varma kramar och en stunds småprat på parkeringen och surr om det som varit och om sannolikheten för att man skulle träffas just där och då.
Det handlade om minuter, annars hade vi missat varandra.
En bra stund stod vi där i solskenet och efteråt var jag så glad.
Och i bilen - på väg därifrån -, berättade jag för pv om Johnny, han som under några år gick i min klass.
Det var i högstadiet.
Jag minns honom som så oändligt snäll.
Det var denne Johnny som fanns med på hemtidningens sida över avlidna.
Nu finns han inte mera.
Har svårt att ta in att han är borta... det gick så fort ....
SvaraRaderaSå i morgon blir en tung dag när vi åker "hem" för att vara med på hans begravning.(han var en svåger till mig)
Jag har varit ganska deppig ett par dagar av samma orsak... jämnårig dör eller får stroke... andra separerar så att roliga traditioner med glad samvaro bryts... jag har "ratats" pga ålder i ett sammanhang... Visst är jag glad för att jag är frisk och har det bra - men blir varje dag påmind om hur skört allt är. Inget är självklart... är det ju inte för nån, men som ung känner man sig åtminstone odödlig.
SvaraRaderaVi håller på att komma i den ålder som brorsan var när han sa att han skulle köpa sig en ny kostym. En svart, för "på de fester jag blir bjuden krävs svart kostym".
SvaraRaderaAnitha: ja, det kommer jag ihåg att du berättade, att han var din f.d. svåger. Hemskt.
SvaraRaderaBloggblad: Precis så är det! Och rent omöjligt är det ju att inte påverkas.
Dinah: insiktsfullt!