lördag 15 juni 2013

Fyrtio år ...., jag hade aldrig tänkt tanken! 

Sex år sedan. Tiden rusar iväg!  Karina var också en sån underbar arbetskamrat!


Idag - så där helt plötsligt - slog mig tanken, ja, den att jag faktiskt är mer än fyrtio år äldre än många av töserna som jag arbetar tillsammans med.

Och jag tänkte bakåt .., har jag någonsin varit i den situationen förut, jag menar, det omvända?

I Malå var Gerda Lundgren kanske trettio år äldre .., hon arbetade i charken och jag älskade henne högt och innerligt;  mest hennes torra humor ..., den var underbar!

Adele var ännu äldre och arbetade också i charken, tillsammans med Gerda.

Men fyrtio?!

Nej, aldrig.

Och jag tänkte på töserna som ska arbeta sommaren med mig .., Lina, Josefine, Madeleine, Johanna, Louise, My, Felicia, Noeline, Elin .., ja, hur känns det för dessa flickor när dom tittar på schemat och ser mitt namn intill deras?

Tänker dom ..."å, hjälp inte idag igen!"

Olof. En annan arbetskamrat som alltid fick mig på gott humör.

Jag är mycket medveten om att jag ofta säger ..."glöm inte att sätta upp Trisslotter!", "lägg gärna sedlarna åt rätt håll i kassalådan!", alternativt "glöm inte att lägga sedlarna åt samma håll när ni ger igen växel till kunderna ..:!" .., eller "ni får gärna knyckla ihop kassakvitton som kunden inte vill ha, så ligger dom inte och skräpar på golvet ..." .., eller ..."snälla, den som är först utan kunder kan väl ta högen med kundkorgar?"

Sånt.

Helene och Lasse på Ica Supermarket.  "Ja, Ers Nåd", sa dom leende. Såja. 

Så idag ropade jag till mig tre av dem; det var när jag satt på kontoret .., och så berättade jag just det här .., om den där insikten .., och att jag verkligen inte känner mig som tjugo eller trettio år, inte ens fyrtio, jag känner mig nog som den ålder jag är i .., men det är inget jag går och funderar på och nu ville jag verkligen meddela .., ja, att om jag börjar få bestämmar-fasoner bara för att jag har arbetat så länge, så kan dom väl blinka lite extra, ja, vi kan ha ett särskilt tecken oss emellan, så där så jag inte glömmer bort mig!

Det blev många leenden - åtminstone tre - men jag menade verkligen det här.

Malin, 2:a fr.vänster. Alldeles underbart roligt hade vi tillsammans på Fridhems Livs.

Jodå, dom lovade att hojta, sa Lina och log ännu mera.

Resten av eftermiddagen arbetade jag med Josefine.
Hon är så underbart rar och fin - precis som dom andra - och efter arbetets slut, så stod vi utanför butiken och pratade om vad som är viktigt här i livet.

Alldeles nybakad student är hon .., tänker läsa till läkare eller civilingenjör i Linköping ., men först ska hon resa .., till Australien bland annat, där hon och hennes familj har tillbringat två sessioner; i Sydney och därefter i Brisbane.

En liten stund stod vi där och respratade och jag kände hur oändligt berikande det är att ha även yngre arbetskamrater!

Pv har ju enbart ungdomar omkring sig, men dom är ju inte jämbördiga på det viset .., han är läraren.
I affären är vi arbetskamrater.

Härligt är det!

Och hur har ni det på era arbetsplatser?

Det undrar jag.


3 kommentarer:

  1. Jag har också grubblat på det där med ålder, som jag skrev om häromdagen.

    Men hur det är med de unga kollegorna svarara jag på vid stora datorn, jag har funderat på det med. Här har tänkts...

    SvaraRadera
  2. Det här med ålder har ingen betydelse för mig längre i mitt jobb. Jag jobbar med funktionshindrade och människor inom psykiatrin. Ja på pappert är jag bland de yngre som jobbar med detta, men i sinnet så är jag oftast äldre. Jag vill inte stå och vägleda, utan med mina "hintar" och frågor så får jag mina klienter att utföra saker i vardagen på eget initiativ. Du vet, det som vi tar för självklart i vardagen med sysslor och sociala regler! Men det bästa med mitt jobb är att jag alltid möts av leende och glada tillrop! "Åh, kommer du Ingela, idag skall vi ha kul!" Det värmer i hjärtat även om jag inte varit där på flera veckor...så bara det att de skiner upp och är glada gör att mitt arbete är guld värt.....

    SvaraRadera
  3. Somrarna var bäst på jobbet, för då kom sommarvikarierna. Alltid med nya idéer och infallsvinklar.
    Många av mina ordinarie arbetskamrater var också unga, men tyvärr var de ganska cementerade i skallarna. (Och de tyckte säkert samma om mig) Så när sommarvikarierna kom blev det lite liv och friska fläktar på jobbet. Jag säger inte att alla idéer de hade var bra, men deras sätt att komma med dem var guld. Nu, när jag tänker på jobbet känner jag att det är julruschen och sommaren som nog var bäst. Övriga året knegade man på som ett gammalt gift par som visste exakt vad de andra skulle tycka om saker och ting.

    SvaraRadera