onsdag 5 juni 2013

Men vi var i alla fall två ...


Efter timmars arbete med att plantera och fixa stödpinnar (går bra av allt som pv har huggit ned), plantering av luktärter (ljufvligheter ...!), samt plantor av squash och gurka, krasse .., bladpersilja .., salvia ...,  och lite annat .., är jag genomsvettig!

Jag tar harry på promenad.
Den vanliga sträckan som brukar ta tjugo minuter, tar nu det dubbla i tid.

Stelbent är jag .., och jag stannar till och lindar om hårdare med den elastiska bindan, så hårt så jag nästan kan röra mig obehindrat.
På den delen av vägen som lutar, är det hopplöst att gå på ett vettigt sätt, men så har det alltid varit med ett krånglande knä.

Nästan framme vid lagården bestämmer jag mig för att skriva dagbok om hur mitt knä uppför sig, så där så jag verkligen kan få en riktig bild och när - hur - och kanske varför?
Natten mot idag var djävulsk .., aldrig har jag haft så ont .., från knäet, ner längs vaden och ut i foten!

Sen havet och stranden.
Harry får vara hemma och lägger sig på soffan.
Det är varmt ute!

Alldeles ensam är och jag går raka spåret ut i vattnet .., det är lågvatten, nästan som ebb och där jag häromdagen simmade, där är det nu sandstrand!

Och iskallt är vattnet .., och se, där kommer en äldre kvinna promenerande .., hon har röd badrock och kommer ut till mig ..."ja, det är iskallt, men skönt!" säger jag och kvinnan hooooar till .., hjälp, så kallt det är, tycker hon.

Sen blir det en stunds prat.

"Ser du  huset med tegeltak där uppe på åsen? Där har jag tillbringat somrarna i femtiosju år!" säger hon leende.

Egentligen bor hon i Halmstad .., och hon tar av sig baddräkten .., hennes stjärt är krivit och mammig ..., och hon bryr sig inte så värst i krumbuktandet .., men jag vänder ansiktet mot solen och blundar .., och sen hör jag henne säga hejdå och så går hon sin väg.

I en timmes tid blir jag där.

Livet ..., när det är som bäst.

5 kommentarer:

  1. Stödpinnar är jag dålig på...

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt att du badade fast du gick så dåligt.
    Ja skriv dagbok.
    Här är barnbarn upp över öronen även på natten. Undra på att Haverdal behövs.

    SvaraRadera
  3. Gomorron Elisabet! Long time no see.. ;) Jag har så brått numera med vindkraftsmotståndet, så jag skriver knappt i min egen blogg - än mindre besöker andras...

    Jag har läst några inlägg i din blogg och förstått att du har opererat ett knä? Jag hoppas verkligen att det ordnar sig och att du kan njuta av sommaren med alla dina bestyr som tidigare. Här uppe i Omsjö har sommaren kommit på riktigt nu och vi njuter av sol och värme. Livet går vidare trots att vi lever under en ständig oro att den vindkraftsindustri som planeras i vår by ska realiseras. Men den som lever få se. ;) Alternativet blir att vi flyttar långt från kommunen.
    Sänder dig många varma kramar Elisabet och krya på dig! Fort!

    SvaraRadera
  4. Hoppas att du får bra hjälp och att du får rätsida på problemen med ditt knä. Skönt med en doktor som lyssnar.

    SvaraRadera
  5. Kattis: men det har visat sig vara min specialitet ,-)

    Eva i Tyresö: Alla behöver vi stödpinnar, det är tydligt. Du är en fin sån, det vet jag ju.

    Anita: Tack snälla! Jag hoppas att ni slipper den där stora parken .., jag förstår dig tillfullo! Igår började jag med antiinflammatoriska piller och idag har jag gått precis som vanligt! Ett mirakel!

    Mian: ja, han var sympatisk. Ikväll hade jag honom i kassan och när han var klar, frågade jag lite diskret om han kunde förklara hur man menade i förrgår?
    Jo, sa han .., det är ofta så att slemhinna kommer emellan proteserna och det kan göra nåt fruktansvärt ont!

    SvaraRadera