Det var den där dagen när vi körde moped från lilla Gerani till västra sidan av Kreta, till Elafonissi, den där stranden som enligt många sägs vara en av Europas vackraste.
Men det var inte just DET som var det bästa .. det där vackra ., nej, det var att jag satt på stranden och såg pv och Emil kasta boll till varandra ute i vattnet och inte långt därifrån - men inte på bilden - stojade en italiensk familj .., det var en pappa och fyra småttingar och som han lekte med barnen!
Han gjorde grimaser och sprang undan .., lät sig infångas .., sjöng .., och barnen var som klasar runt benen på honom och det var så oändligt mycket glädje just där och då!
Efter en stund, en halvtimme kanske, anslöt ytterligare en man i samma ålder som pappan (en farbror kanske ..?) och en kvinna som nog var mamman (så vacker!) och leken och stojet fortsatte.
Vi var många som satt på stranden och loooooog.
Har jag sagt det förut? Jo, det har jag.
Glädje smittar.
Precis så var det när erik och Ulf kastade boll i vattnet. Jag blev jätteglad hela dagen.
SvaraRaderaEva i Tyresö: ja, det behövs så lite egentligen .., och att man ser att någon annan har det bra, det räcker ibland ,-)
SvaraRaderaJapp, jag har också upplevt Elafoniss. Jag var livrädd under resan dit - jag är så höjdräddd! - men stranden Elafoniss var dock värd strapatsen. Rosa, långgrund och otroligt klart vatten. Ett skönt minne!
SvaraRadera