lördag 6 juli 2013

En dag ...


... hyr vi var sin moped och ger oss av västerut.

Västerut och söderut.

Vi har bestämt oss för att besöka det som i broschyren kallas för "En av Europas vackraste stränder", nämligen Elafonissi.

Det där med "vackraste stranden", det tar jag inte så allvarligt.
I Turkiet fanns också en sån .., och jag minns att jag frågade guiden om hon någonsin hade vandrat längs stranden i Sandhammaren i Skåne och nej, det hade hon inte och då förstod jag ju.

Nu är vi i Grekland.

Jag är till en början vettskrämd av att ens ta mig från mopeduthyrarfirman som ligger mitt i centrum av Agia Marina och där bilar kör som vore det rally mest hela tiden och det tutas och där är turistbussar och störst-går-först och jag blir kräksjuk och ber pv att vi tar några mindre vägar först och det gör vi.

Morgonen därpå startar vi resan söderut.


Efter ett par mil på behagliga vägar, viker vi av från allfartsvägen och snirklar oss ner mot havet.
Vi är nästan ensamma på stranden, där är bara en äldre brunbränd herre och så vi.
Där är gott om stickiga sjöborrar på botten och vi tar oss försiktigt ut ..., Emil snorklar lite .., solen bränner.

Och så fortsätter vi.



(Den som orkar avsätta tre minuter kan få en uppfattning om hur det ser ut ..., ja, på filmen).
 
Nu bär det av rakt upp i snirkliga bergen .., tänk er stup på flera hundra meter (somliga toppar är långt mer än tusen meter höga!) och decimeterhöga hönsnät (mer som avfartsramper) och på vissa ställen får jag nästan-panik och tänker att detta kommer jag aldrig att överleva och efteråt, när vi väl snirklat oss ner från bergstopparna (det är inte så värst mycket enklare att köra moped i kraftig nerförslutning, om nu någon trodde det ..., tänk er 90-graderskurvor och hur brant som helst!) och jag har fått en blåsa i vänstra handen som mest ligger på bromshandtaget .., kommer vi då äntligen fram till Elafonissi och där är havet inte blått, utan turkosfärgat, man kan faktiskt tro att man har hamnat på en strand i Söderhavet.


Det är långgrunt och känns helt overkligt nästan .., sanden är nästan rosafärgad och överallt syns skyltar med text att vi ska hålla rent och det gör vi.

Och jag oroar mig hela tiden för hemfärden.


Det visar sig att vägen är avstängd och ingen förstår varför.
Jo, att där pågår något slags arbete och där är män som sitter i en slags kranlyft .., men till sist kommer vi att prata med en norrman som hyrt den cabriolet som skytmtar till vänster i bilden .., han berättar att biluthyraren förvarnat att vägen kanske skulle stängas och vi meddelar det holländska paret som har den svarta bilen och så vänder vi alla och åker åt andra hållet.

Pv väljer väg .., vi hamnar i nån slags bedårande dalgång där det är grönt och frodigt och fast jag har hjälm .., hörs fågelkvittret tydligt.
Och syrsorna, förstås.


Det kan se ut så här.


Och så här.

Just här stannar jag till och pv och Emil bara susar vidare .. men nu har jag bestämt mig för att fånga dom här vita blommorna på bild!


Nästan  högst uppe i bergen tar vi paus och i en pytteliten by blir det lunch.
Omelett och grekisk sallad.



Det är så gott, så gott och aldrig blir man less.
Varje dag äter vi detta, till lunch och middag.
Och nej, vi tröttnar inte.

Sen ytterligare någon eller ett par timmars körande och nu är jag inte längre lika rädd och bergen är fortfarande höga, men jag tittar på pv och ser hur han gasar på i kurvorna, särskilt i uppförsbackarna och även om jag känner en slags oro, så   v å g a r   jag och tänker att den där Dagab-ordern som ska iväg på onsdag till veckan, den är väl ändå en baggis i det hela, för har jag klarat detta, då behöver jag inte vara rädd mera .., höga höjder är för mig det värsta av det värsta.


Vid åttatiden är vi hemma.
Återlämnar mopederna .., tar taxi från Agia Marina till Gerani .., badar i poolen .., spelar kort .., och jag känner mig som den lyckligaste männniskan i världen, ja, bara detta att vi överlevde!



Och detta är vad Emil gör.

Intill poolen finns en bar och det är Kriztina (ursprungligen högutbildad ekonom från Ungern) och hennes man Mikaelis som driver det hela och när filmen tas dukar hon bordet; det ska bli BBQ för femton personer ..., alla är skandinaver och vi kommer - men det vet vi inte då - att hamna intill tre vänliga töser från Osby och Älmhult och en av flickorna är en avbild av Helena Bergström (skådespelerskan) och jag säger ..."du måste vara Lejon?" och det är precis vad hon är.

En härlig kväll blir det.




8 kommentarer:

  1. Vilket äventyr. Jag förstår att du oroade dig för nerfärden, det skulle jag också gjort!

    SvaraRadera
  2. Fru Hansson: pv berättade sen att han sagt till Emil att ..."nu skiter nog mormor på sig av rädsla ...?" och det ska jag säga dig, att det var inte långt ifrån ,-)

    SvaraRadera
  3. Det där med moppeturen hade jag a l d r i g klarat, för jag är också höjdrädd (tänker på en gång när jag var i norska fjällen och åkte slalom och inte fattade hur jag skulle kunna ta mig ner från toppen...FASA!!).
    Å inte kan jag köra moped heller, för den delen.

    Sitter och ler åt filmen med Emil i poolen - ett så typiskt barn/ungdomsbeteende.
    Härligt att se!

    Massa solskenskramar!

    SvaraRadera
  4. Vilken alldeles strålande idé att hyra mopeder sådär, tycker jag. Maken däremot skakar på huvudet och tycker att det låter livsfarligt.
    Han är också höjdrädd.

    För övrigt ser det alldeles underbart ut och vi blir ungefär hur sugna som helst på att åka på resa!

    SvaraRadera
  5. Jag tycker att du är så modig. Aldrig i livet att jag skulle ha satt mig på en moped bland branta vägar. En fråga bara: badade ni inte i havet där ni bodde?

    SvaraRadera
  6. afBabs: ,-)
    Men du kan tro att det kändes skönt efteråt ..,. detta att ha klarat något som man varit vettskrämd för!

    mossfolk: att hyra moppe är - enligt mitt sätt att se det - ett alldeles underbart sätt att kuska omkring på.
    Man känner dofterna .., det går lagom fort (eller långsamt) och man är mer närvarande på nåt sätt, jo, det tycker jag.

    Evas blogg: oh, ja!
    Havet låg bara 150 meter från hotellet och vi var där ofta, men Emil tyckte bäst om poolen ,-)
    Och så badade vi förstås när vi körde till Elafonissi.

    SvaraRadera
  7. afBabs: ,-)
    Men du kan tro att det kändes skönt efteråt ..,. detta att ha klarat något som man varit vettskrämd för!

    mossfolk: att hyra moppe är - enligt mitt sätt att se det - ett alldeles underbart sätt att kuska omkring på.
    Man känner dofterna .., det går lagom fort (eller långsamt) och man är mer närvarande på nåt sätt, jo, det tycker jag.

    Evas blogg: oh, ja!
    Havet låg bara 150 meter från hotellet och vi var där ofta, men Emil tyckte bäst om poolen ,-)
    Och så badade vi förstås när vi körde till Elafonissi.

    SvaraRadera
  8. Det brukar kunna vara så. De yngre föredrar poolen :)

    SvaraRadera