Elisabet

Nästan som vid operation ...

Bilden togs vid fyratiden

Det var så här - men det visste jag inte - att i måndags hade butiken varit i princip rensad.
Tomt överallt.
Även i tisdags.
På onsdag kom varorna.

Det var förstås därför som chefen sa till mig att tredubbla beställningen och det gjorde jag inte, men det var enorma mängder som kom och när chauffören från Arla började lasta ur vagn efter vagn och stapel efter stapel (ofta fem backar på höjden), då kände jag hur kruttorr jag blev i munnen.

I tre timmars tid kunde jag knappt säga ett ord - det var precis som när man ska sövas och har fått lugnande medel -, men jag sa i alla fall till chefsskapet att vad ni än gör nästa sommar, ta nån ungdom till att fixa detta, för annars hamnar jag på psyket.

Sen kom Wapnö och det var mycket där också .., och jag ringde till världens vänligaste kundmottagare och bad att få stryka somligt tills på måndag och det gick bra.

Från sju i morse till fyra i eftermiddag har jag pausat tio minuter, då jag tog ett ljummet wienerbröd.

Jag har gräddat säkerligen tjugo omgångar med bröd - om det räcker - hoppat in i kassan, ordnat med växel, hämtat bärkassar, beställt frimärken, gröna påsar och tilläggsporto ..., och så ut och in i kylen för att fylla på.

Och det är likadant för alla.
Han som har frukten, att inte han föll i gråt när leveransen kom .., det övergår mitt förstånd.

I charken har det fyllts på .., åååå, så fint där var i hyllorna!

Nu tänker pv bjuda på middag, sen blir det bad i havet och en stund på stranden och så på´t igen imorgonbitti.

M e n ..., då kommer ingen leverans!
Då är det bara att ösa på.