Elisabet

Mesialt och distalt ....

Klockan fem har jag fått en återbudstid hos Folktandvården, belägen bara någon mil hemifrån ..., och tandläkarna delar byggnad med biblioteket .., tänk, vad det känns trivsamt!

Medan jag sitter i väntrummet och hejar på dom som kommer efter mig, upptäcker jag en anslagstavla där det står uppräknat vilka som arbetar på kliniken. Om jag minns rätt, var där två män och tjugotre kvinnor och den ene mannen var förstås "klinikchef".

Personalen är vänlig och rar och tandläkerskan är väl i min yngre dotters ålder och inte alls så lätt på handen som Birgitta i Helsingborg .., men det går bra ändå.

När alla röntgenplåtar är tagna, får jag veta resultatet, ja, dessutom har det varit en vanlig undersökning.

För ett halvår sedan i Helsingborg, fick jag veta hur bra allt var .., nu är det precis tvärtom.
Och i ena roten - den som redan är fylld - härjar en pågående infektion.

Ja, hjälpas!

Det blir återbesök och säkert flera återbesök och ååå, så ledsamt det känns när tiden är ute.

I väntrummet sitter då världens snällaste pv och väntar och på hans fråga om hur det gick, svarar jag att .., ja, hade jag varit en häst, så hade det nog varit slaktmask som gällt.

Efteråt åker vi till Haverdal, till Eva från Tyresö och hennes Långe Man.

Det bjuds på rester .., på underbart goda kantarellstuvade mackor och på annat gott och det är som att svepas in i nån slags omtänksamhetsfilt.

Och det pratas tänder i allmänhet och rotfyllningar i synnerhet .., lärararbete .., havstemperatur och krukväxter.

På bordet står en blå blomma .., en sån som mamma alltid hade i köksfönstret hemma i Malå.
Aldrig att jag då tyckte att den var så särskilt vacker .., men här, på Evas bord, är den bedårande!

Så var det .., och nu är jag mentalt slut på och ska lägga mig raklång på soffan och dra djupa andetag.

Dragning när pv kommer hem imorgon.

Jag lovar.