Först ett besök i affären för att lämna blommor till chefen, han som idag fyller 49 år.
Blommorna är från oss alla förstås, men chefen är inte där, han är på vift någonstans .., och efter lite småprat med arbetskamraterna handlar jag kantareller och lite annat smått och gott och när jag sedan är klar med detta, tar jag upp mobilen och ringer till Eva från Tyresö och frågar om dom är hemma, eller på stranden?
"Vi är hemma ...", säger hon.
Jag frågar om dom bjuder på kaffe och ska jag ta med mig något gott från affären, wienerbröd, till exempel?
"Nej, jag gör mackor ...", säger Eva.
Så dit moppar jag.
Från deras uteplats hör man hur vågorna slår mot stranden och småfåglarna som hela sommaren fått brödsmulor av Eva, har nu hittat annat gott att kalasa på och kanske är dom inte lika enjängda som vissa andra, ja, vad vet man egentligen om småfåglars matvanor?
Det bästa med Eva och hennes Långe Make, det är att allt känns så enkelt med dem.
Där är liksom inga krusiduller.
Stora fester och lika stora sällskap är inget för mig .., men att sitta så här på en altan och dricka nybryggt kaffe och äta "nybredda" mackor och att kunna prata om precis allt och inget .., d e t är en sann glädje!
Så där sitter vi och jag har på mig anoraken (värmen från igår finns inte kvar) och allt möjligt hinner vi prata om .., det blir surr om skilsmässor, äktenskap, bokstavskombinationer, köksinredning, yrkesval, ekonomiskt sinnelag, äktenskapsförord, cykelhjälm eller inte, tv-reklam, efternamn, Karlsson eller Carlsson, björnbär, juridik, frysboxar, ny diskmaskin, köksinredning, snickare och säkert en hel del annat som jag har glömt.
Efteråt, när jag moppar hemåt, tänker jag på hur tomt det kommer att bli när Eva och Långe Maken låser sommarhuset och flyttar hem igen.
Ja, alldeles förskräckligt tomt blir det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar