... dopp i havet blev det.
Nu var det kallt på riktigt.
Efter sex, sju simtag kändes det som om ben och armar domnade bort.
Efteråt var det l j u v l i g t.
Solen värmde och endorfinerna susade runt i kroppen och jag kände mig lycklig.
En stund senare drack vi kaffe och åt var sin giffel ute på altanen.
Inte blev det direkt sämre av det heller.
(Och nu ska pv in till Halmstad och träna på adventssånger med stora Kammarkören. Då vet jag en till som kommer hem och är salig.)
Tänk att ett bad och lite sång kan göra så GOTT!
SvaraRaderaOch jag har traskat omkring i snön uppe på Åreskutans topp och blev salig av det.
SvaraRaderaBilder kommer på min blogg senare i kväll...
Eva i Tyresö: ja, ibland behövs inte mera!
SvaraRaderagunnar i vaplan: och tänk, vilken tur att det finns så många saker som kan göra oss saliga - var och en på sitt sätt -!
När jag för några timmar sedan svängde förbi Tvååker och såg AP tillsammans med sin häst - som snart ska återvända hem - då såg jag en till som var salig ,-)