Stor lycka för en pensionatsvärd, ja, som den allra finaste present är det!
Lastpallarna, alltså.
Ännu har vi inte all ved som behövs inför vintern.
Allt tillskott tas tacksamt emot.
Snart ska det sågas och staplas.
Och eldas.
Vid åttatiden tar jag harry och går på promenad.
Här sitter han och väntar på att matte ska gå ner till vägen och ropa "ja, kom då!"
Efter en stund kommer sigge och gör oss sällskap.
Ödehuset vid bäcken ramlar snart ihop.
Vi går genom hagen .., jag ser enorma bestånd av jättebalsamin där små humlor kryper längst, längst in i blomman .., ja, nästan försvinner!
Och kastanjernas frukter är på gång.
Som en långsam förlossning är det.
Och för en fågel tog allt slut igår.
Inga minnesord - andra än dom här raderna - kommer att skrivas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar