Elisabet

"Men vi bor i USA ...." 

... sa mannen som stod framför mig i kassan.

Egentligen var han och frun från England, men nu var dom på besök i Haverdal, hos goda vänner.
"Have a nice day ...", sa mannen innan dom tackade för sig och lämnade affären.

Nu stänger butiken en timme tidigare och hur underbart som helst är det att komma hem halv nio, i stället för halv tio.
Men oj, vad vi får skynda oss för att hinna med allting!

Mejeriet ska fyllas på, liksom allt i ost, juicer och sill .., brödvagnen (dvs det som ska gräddas i morgonbitti) ska göras i ordning i frysen .., och så är det förstås allt det andra och ikväll var det ovanligt många kunder och fullt upp.
Flera rek som skulle skickas och en äldre kvinna köpte sexton frimärkshäften och jag fick veta att hon skulle skriva tackbrev till alla som varit så oändligt vänliga och hört av sig efter hennes makes bortgång. 

"Han blev åttiofyra år och hade varit krasslig under lång tid, men så nu .., när han blev verkligt sjuk, gick det fort ..", sa hon.

Och lilla underbara Filippa kom in och handlade tillsammans med storasyster Petronella och deras mamma.
Vi bjuder barnen på bananer och Filippa kalasade på en banan - skalet tog hon bort - och så åt hon den på längden och det gick ju det med.

Ja, så har det varit på jobbet.
Men nu .., nu vankas tre helt lediga dagar på raken och sol mest hela tiden.

I morgon ska det badas i havet - arton grader, sa en kvinna att det var i vattnet - och jag ska bara, bara njuta av den här förunderligt härliga hösten eller sensommaren - välj själv -!